Tack lillasyster.
Den meningen fick jag dängd i fejjan när syrran insisterade på att sitta uppe länge vid datorn samt läsa Nemi-tidningar hela natten och jag svarade:
- Nej Jonna, vi ska upp tidigt imorrn. Det håller inte, vi måste sova!
Då börja hon gagga om att jag är tråkig och att hon fortfarande är ung och vill vara uppe seeeeent.
Jag försökte hugga tillbaka med att jag går upp klockan 6 varje dag hela veckorna och om jag ska gå upp tidigt på helgen med måste jag få sova lite.
Fan vad gammal jag känner mig nu.
Vi var på bio ikväll, familjen, och såg en TJEJfilm.
Jag mår dåligt av såna.. så mycket känslor och dravvel.
Kärlek hit och passion dit och sen en unge på slutet.
Det var lite pinsamt ett tag.
Scenen utspelade sig på sjukhuset, huvudrollsinnehavaren var i högsta hugg med att trycka ut sin oönskade unge.
Det visade sig bli en liten flicka, och som vanligt i alla filmer med mödrar och oönskade bebisar så mjuknar allt det hårda till kärlek så fort bebisen hamnar i mammans famn och de får ögonkontakt.
Denna situation dök upp även i våran TJEJfilm och när det skedde började alla i biosalongen självklart stöna "uuh", "mmmhh", "naaaaw" och så vidare.
Alla utom jag mitt, dumma och känslolösa åbäke, som bara kunde fokusera blicken på ungens stora feta trutande mun och ihoptryckta ansikte.
Lite lagom högt tänkte jag:
"Vad ful"!
Jag insåg inte att jag öppnat käften och sagt detta ljudligt förrän hela rad nummer 3 (där vi satt) började fnissa och skratta, samtidigt som de kollade på mig.
Too bad, My shame.
Och nu kommer kvällens livsfilosofi.
Den är ganska hemsk och ganska downstairs och ni behöver inte läsa den om ni inte vill.
Faktiskt så borde ni inte läsa den, för det är ganska sorgligt att jag tänker sådana tankar överhuvudtaget.
Jag vill bara skriva av mig, inte smitta ner någon.
Såhär är det;
- Jag hatar kramar.
De betyder antingen att man är ensam, ledsen eller tragisk.
Okej, i vissa fall omtyckt men det är sällan.
Att behöva en kram från någon betyder att man tappat greppet om sig själv och inte längre kan stå stark på egen hand.
Jag hatar kramar, för att så fort de tar slut så tänker och känner man massa;
saker man inte vill tänka och känna.
Kramar får människor att öppna sig, man lägger sitt liv i någon annans armar, i någons famn.
Att få en kram är ett tecken på svaghet.
Ett tecken på att man på något vis antingen är eller kommer bli sårad.
Man är inte hel.
Jag hatar kramar, men fan vad jag hade behövt en just nu.
Natten tar mig och sveper mig iväg
En tanke sprängs till många och faller till marken som slocknande stjärnor
Det är så dom blir mörka och verkliga
Men i morgon kommer nya tankar och nytt ljus på himmeln
Konstigt vad man dras med i ögonblicket va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar