Idag grät jag
Fyra tårar

En för klumpen i min mage
En för tomheten i mina ögon
En för tankarna i mitt huvud
och en för hålet i min själ

Det fattas mig egentligen ingenting
Mitt i allt saknar jag bara förtroende
Någon som brukade få mig att lätta tyngder föll i mina ögon tungt
Jag vet att man ska vara rädd om och ta vara på sina vänner
men jag kan inte
Jag kan inte lita på dig

Och det ger mig den femte tåren jag inte släpper ut





Trivs inte
Vill inte
Borde inte?
- Gör.


Linkin Park - Runaway


Efter en underbar dag på jobbet (OBS. ironi) åkte jag hemåt med T-banan någorlunda tidigt.
Carina och jag satt och klagade över våra, för tillfället, mindre önskvärda livsvillkår -arbetsmässigt- då tåget stannade på Grönland.
"BILJETTKONTROLL, alla upp med biljetterna!" sa en snubbe i grått och började härja runt.
Fine, jag ger mig utan fight. Vad hade jag väntat mig som avslutning på en sån här dag? Rosor?
Neee, det får man inte mer än nån gång om året och min gång inträffade förra veckan så.. yeeaay, böter!
- Kom med här, sa han i grått och tog tag i min arm.
Uhoh! Skulle jag arresteras nu? Raka vägen till finkan.
Enda dagen jag slutar "tidigt" blir det övernattning i t-banebotcellen.

Jag blev eskoterad till ett rum längre bort på perrongen, och belive it or not men det var faktiskt fler än jag som snyltade på kommunens kaffepengar (eller vad det nu är som biljettpengarna går till).
- Det var till och med kö!
Med lite hjälp från min halvdöda mobiltelefon fick jag tag i Angel-Annie som kunde hjälpa mig flytta över pengar till mitt innan tomma kontokort.
Att batteriet i mobilen inte tog slut INNAN hon fyllt i engångskoden var bara rena rama tur i oturen.

- Har du ID-kort? frågade en man i uniform mig
- Jaa...? svarade jag
Människan grabbar tag i mitt kort som jag just plockat upp ur väskan och ger det till en annan gubbe som han sedan skickar mig vidare till.
JAH! Dags att betala notan.

Efter lite halvhjärtade ansträngningar till att trycka fram en och annan bortförklaring till min biljettlöshet kom vi till finalen.
Ny gubbe:
- 750 kronor blir det
Ida:
- Självklart, kör på!
Ny gubbe:
- Hehe..
Ida:
- Men hur sjutton gör jag nu då? Jag kan ju fortfarande inte köpa någon biljett i nån av automaterna här för jag har ju bara kortet.
Ny gubbe:
- När du betalar boten nu så får du automatiskt en biljett till, den håller i en timma framåt.
Ida:
- Det var det jävligaste! Då fick jag ju min biljett i alla fall..
Snubbe:
- Haha, jo men det blev ju lite dyrare da..
Ida:
- Ähh, biljett som biljett..

Så skrattade vi lite tillsammans i ett jollrande gung ett par sekunder innan vi skildes åt och jag gick för att ta nästa T-bana hem.

Den kom ganska direkt.
Jag skulle just ta steget in i en vagn då en biljettkollarkärring kommer bakifrån och ska hugga mig:

- Du! Kan jag få se din biljett!
Ida, med mindre glad röst:
- Skojar du eller?! Jag har ju för fan just varit där borta *pekar på botbåset* och köpt mig en för 750 jävla spänn!!!
Biljettkollartant, tyst för sig själv:
- Det visste väl inte jag..

Och jag må vara världens otrevligaste människa, MEN, just idag så skiter jag faktiskt fullständigt i om hon kände sig pytteliten, orättvist behandlad och spenderar resten av sin kväll med att överväga ett yrkesbyte.

För särskilt idag är jag en bitch.
Med eller utan rättigheter.


Frigiven.