fredag, september 19, 2008

Tala är silver - Tiga är guld

- Men jag blir inte rikare varken jag gör det ena eller det andra

Pengar, pengar, pengar.
Att något så obetydligt kan betyda allt.
Jag har alltid struntat i pengar egentligen.
Min familj har inte drunkat i dem även om vi alltid haft så vi klarat oss.
Jag är inte bortskämd men jag har fått saker jag velat ha lite då och då.
Det värsta jag vet är bortklemade småungar som går med dyra tekniska prylar och märkeskläder som mamma och pappa inhandlar för att visa var de står i samhäller via sina kids.

Även om jag inte badat i cash så har det heller aldrig varit ett problem för mig att få råd till saker.
Visst, jag är inte den som kunnat sticka på utlandsresor titt som tätt utan att behöva oroa mig för min ekonomi, men jag har alltid haft så jag klarat mig.
Så, efter att ha haft fast jobb här i Oslo i 1 ½ år med stadig inkomst en gång i månaden (mycket övertidspengar inblandat) är det nu en stor och ovan omställning att söka jobb igen och ta skituppdrag.

Servering.
Jag hatar servering.
Det var så längesedan jag jobbade för Grata och tog just denna typen av uppdrag att jag faktiskt inte mindes riktigt varför jag la av med det.
- Nu minns jag.
Smärtan i fötterna, de alltför tajta och obekväma svarta byxorna, skjortan knäppt ända upp i halsgropen med en FLUGA som halsband (Flugan är det absolut värsta av allt. Den frambringar pingvinkänslan och absolut SUCKS BIG TIME!), otrevliga hovmästare, snobbiga chefer och timmar med övertid utan tillägg i kassan.

Den sitsen jag är i nu är den värsta jag suttit i ekonomiskt och jag vantrivs så in i bomben.
Jag har alltid varit den som lagt undan cash och också kunnat låna ut ett och annat öre när mina kompisar varit i kris.
För att ha råd med deposition till nya lägenheten samt första hyran kommer jag låna pengar av både min mamma och en gammal arbetskamrat.
Vilket jag är otroligt tacksam för. Jag vet inte vad jag skulle gjort annars.
Jag har ju för fan inte ens råd att köpa mat för tillfället!
En levande tragedi..

Jag har fått två jobb.
Ett hemtjänstjobb med förvånansvärt bra lön, plus en chef kallad duga.
Vi klickade direkt och det känns hur bra som helst!
Börjar nästa vecka.
Det andra jobbet är lager.
Bra med pengar, man jobbar i skift samt att de betalar ett truckförarbevis till mig.
Inte illa!

Båda jobben är extrajobb där de ringer in mig när det behövs och båda är in big need av arbetsmyror like me.
Är råpepp på jobb just nu!

Min sommar har varit den absolut underbaraste och människorna jag träffat och lärt känna har varit de bästa!
Jag ångrar ingenting och varenda öre jag "slösat" är värt!
Men, nu räcker det och det är dags att komma tillbaka till verkligheten igen.

Ida vet om det.
Ida är medveten.
Ida is working on the case.


Jag kände mig så fruktansvärt svag innan ikväll ("innan ikväll" som "innan jag började skriva på dej här blogginlägget").
Det är så mycket med lägenheten just nu och utgifterna växer på hög.
Jag är så glad för de människor jag har runt omkring mig som peppar, hjälper och bryr sig så mycket så man orkar sig igenom skiten.
Ni är klimparna man gärna vaskar sönder en å för att hitta!

Förlåt för att jag är den instängda och osociala jävel jag är för tillfället.
Det ska bli bätter, jag lovar.

Måste bara leta upp det där ljuset bakom hörnet så det kan spegla tillbaka glittret i mina ögon.


Frigiven.

Inga kommentarer: