förra inlägget!
En svag punkt, javisst, men inte mer än så.
Nästa gång får ni inte ens se mig bry mig - för det gör jag inte egentligen.
Det är bara det där lilla hjärnspöket som busar ibland när det tror det är fritt fram att hälsa på.
Jag vet ju själv att jag är starkare än så, jag måste bara, stundvis, lära mig att inte glömma det.
Och jag må vara trött som en jäkla apa ständigt nowadays, men jag är fortfarande glad inuti så gott som hela tiden så än så länge får det vara värt det.
Feels good.
Jag saknar er där hemma förresten, mina små fjun <3
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar