Det "roliga" efter förra veckans inlägg var att pga sjukdom fick jag spendera ons, tors och fre på min sk. gamla arbetsplats. Sure, under stress och kaos 2/3 av tiden, men ändå, underbart!
Erik fyllde 27 den 16e juli, så i onsdags "kidnappade" jag honom genom att skicka honom ett brev med en tågbiljett, lägga ut ledtrådar lite här och var på vägen till -och i- min lägenhet. När jag så småningom kom hem från jobbet satt han redo att åka på den lilla roadtrippen jag planerat.
Dock kraschade tidsschemat lite så vi hann inte med allt som var tänkt, men vi kom i god tid till huvudattraktionen i alla fall:
- Konsert med Eldkvarn, på Solgården, på Tylö Sand itself. Underbart vacker kväll!
Jag har personligen blivit störtförälskad i Eldkvarn på senaste, och hela konserten (även om vissa låtar tills då var okänd för oss båda) hade ett väldigt skönt sound rätt igenom. Plura är en skön snubbe som jag skulle vilja sitta med i strandkanten, en skön sommarkväll, och åtskilliga timmar diskutera livet med.
Nu vart det lite halvmonolog från hans sida, men det funkade det också. Jag hade min egna mysgubbe bakom, med armarna omkring mig, med hakan mot mitt hår.
Mysfaktor 100!
Vi sa Hej Då till Halmstad och köpte Eldkvarns senaste platta på vinyl och bestämde att morgondagens äventyrsgolfmatch skulle avgöra vem som skulle bli ägare till den.
46 - 46 slutade golfen. Om-match på lördagskvällen slutade 41-42 till mig. Jag var sur spelet igenom för jag förväntade mig förlust. Erik skrattade och trodde vi spelade lika, igen. Och jag började le lite när jag räknade om poängen och upptäckte 1-poängsskillnaden.
Erik slutade skratta, blev sur och sa att jag var skittråkig att spela med och att jag var sur hela tiden.
He has a point, men jag VANN iaf!
Fick dåligt samvete över att jag vann..
Vi har varit vid sjöar, vid hav. Käkat skitmat, käkat underbart god fläskytterfilé med trattkantarell- och spenatpaj.
Vi har bråkat och tjaffsat, skrattat, kramats och pussats.
Vi har lite av varje, Erik och jag. Det kanske aldrig är 100 % glada miner när har våra dagar tillsammans. Men det slutar oftast med att vi kan skratta åt fjantbråken.
Jag hade köpt ett surt jordgubbsband. ETT enda. Först råkade jag plocka ett som var avbrutet. Bytte snabbt ut det mot ett helt.
Och nu var det dags. Det goda sötsura bandet skulle ätas upp och njutas av. Jag hade ett leende på läpparna och pratade glatt på medan jag drog upp det ur godisskålen, där de andra bitarna såg riktigt mediokra ut i jämförelse med denna läckerbit.
Men vad nu! Det gick för fort. Bandet vägde för lite och var för kort.
Det var något som inte stämde. Jag lyfte handen och skådade jordgubbsbandet lite närmre. Mitt leende avsvalnade när jag vred på nacken för att mötas av ansiktet som hörde till det frustrande skrattet som nyligen satt igång.
Flyttade blicken mot godisen i min hand än en gång och inspekterade bitmärkerna.
Jadå. Det var garanterat gjort av de tänder som tydligt visades bakom uttänjda mungipor intill mig i soffan.
"ERIK FÖR HELVETEEEEEEEEEEEEEE!!!!!!"
Ja, jag var sur i lite mer än en halvtimma.
På fredag kommer jag till Gullabo. Arne K också. Jag återkommer med mer om detta så småningom, för nu har min sockerkaka bakats klart i ugnen. Housewife!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar