Scanpoint United

Herregud vad jag älskar Stabbur-Makrill reklamen! När mormodern och morfadern (tror det är så?) håller på å sjunga för det lilla barnbarnet "å de swömte å de swömte å de swömte runt", så kommer hans storebrorsa in i rummet med och så börjar alla dansa värsta dansen och är jätteglada medan den lilla pojken bara sitter vid bordet, tittar på och käkar makrill på mackan.
Det är glädje det! (inte makrillen utan reklamen alltså)


Nu har jag haft två glada dagar i rad, wihuuu.
Thomas tror att jag passar till att bli kallad Tussi (som är norska för IOR i Nalle Puh) för att jag alltid är nere och deppad, men det är ju inte så!
Och "Tussi" är ju en kille ju, och det är jag ju inte det heller. Längre.

Vi lirade boll på Frigg etter jobb. Jag sög som fan men det var kul i alla fall.
Det kom några och frågade som vi ville möta dom och visst ville vi det.
Jäklar vad vi spelade ut dem där ett tag.. yeah!
Vi ska träffas där nästa onsdag också och spela och då ska vi vinna igen. Och då ska jag fanimig vara bra också! :D


Sjukt likt William

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det har varit en bra dag egentligen, vi kan väl lämna det där.

I morgon ska min lilla bögfrissa Kenneth göra en gratisklipp på mig (och slingor :D) på villkoret att han får göra vad han vill. Spännande men jävligt scary.
Skit samma, man måste våga släppa taget ibland och göra saker man kanske inte är 100% säker på. Satsa lite och lägga sitt liv (läs; hår) i någon annans händer.


Inget mera trollruffs på Ida?


Men varför tänker jag så mycket hela tiden? Det är mitt stora problem; att jag aldrig kan stänga av min högt arbetande hjärna.
Ida vänder och vrider, komplicerar och filosoferar. Snurrar runt alla "problem" i huvet tills de blir problem på riktigt -i min värld- och gör mig helt låg. Vad är det för fjanteri egentligen, va?!
Om jag bara visste hur man blev av med skiten skulle jag se till att få bort det omedelbums, för det är ingen bra egenskap of mine. It don't make me feel good.


Fan också, jag får helt enkelt börja supa igen.. detta håller ju inte!
Jag vill träffa nya människor och ha skoj. Får ångest snart känner jag.
Ska nog bli en slampa tror jag, har aldrig varit det förr liksom. Inte så mycket i alla fall :P
Usch vad hemsk jag är.
Fast i och för sig.. nu är det ju ingen skola man går i så det kommer ju inte precis spridas massa rykten. Det lär ju vara någorlunda svårt att bli ökänd i Oslo liksom..
Nej, mitt största hinder är nog att jag är så förbannat kräsen. Utöver det är nog förutsättningarna ganska många!

Näe, fan också det är dom nog inte. Varför måste jag vara så förbannat "bra" för?
Skit också, aldrig får man ha lite kul