It's been a bad day, please don't take my picture

Nepp, ingen bild från min sida idag!



- Knock knock!

- Who's there?

- Shellby..

- Shellby who?

- SHE'LL BE COMING ROUND THE MOUNTAINS WHEN SHE COOOOMES!



Haha, är den inte klockren så säg!
Vänta bara tills ni kommer till avslutningen på detta inlägget, då blir det even better..



Ett sommarlov när jag var liten var det en särskild serie som gick på TV.
Ett ungdoms/barnprogram som jag gillade väldigt mycket.
Nu när jag tänker närmre på det så var det faktiskt norskt, belive it or not.
Jag var insatt redan då.. hähä.
I vilket fall var en av huvudpersonerna en tjej. Svarthårig med blåa ögon och fylliga läppar (jag minns särskilt för jag tyckte dom var så stora och konstigt mörkrosa.. HAHA nu låter det som att jag pratar om blygläppar MEN det gör jag INTE!)
Denna tjej var kär i sin killkompis och just i den åldern då allt kretsar kring löv löv löv.
I slutet av varje avsnitt satt hon i sitt fönster och skrev dagbok samtidigt som de lagt dit hennes röst så man "hörde vad hon skrev".

En gång minns jag att hon satt på fönsterkarmen, bara log och kollade ut genom rutan samtidigt som hon drömde sig bort.
Då spelade dom "All I have to do is dream" i bakgrunden.
Det var första gången jag hörde den låten.
Andra gången var när pappa hade varit och köpt sig en Roy Orbinson skiva som han spelade i köket.
Då satt jag vid matbordet och lyssnade på "Dream-låten" om och om igen till den satt som gjutet i skallen på mig.
Med åren kom gitarren in i mitt liv och plötsligt kunde jag spela min egen version.

Nu har det gått ett tag sedan jag lyssnade på den..
Konstigt nog fick jag den på hjärnan igårkväll när jag jobbade över.
*Popp* sa det sen satt jag och nynnade (okej, sjöng) högt.
Ikväll skickade min lillasyster den till mig på msn och nu har den gått på repeat ett jäkla tag.


Ni vet vad detta betyder va?! För jag anar nämligen en sak...
- Att "All I have to do is dream" är min låt. Mh mh mh.
Äh jag vet inte, men den har en speciell plats i alla fall och det måste väl betyda nåt?




Det är så konstigt med gitarren.. Vissa dagar hör vi samman, som klistrade intill varandra och fingrarna bara leker över strängarna och det låter så fint!
Andra dagar bara klinkar det oväsentliga, obehagliga ljud med fel klang.
Om jag vill ta reda på om dagen kommer bli bra eller inte kan jag bara ta guran i famnen på morgonen och slå an ett par ackord.
Det är typ som "livets väderleksrapport".
Men vem vill veta hur dagarna ska te sej för den delen.. kul att veta att man tar steget ut i en regnig dag liksom. Not.


Vad snackar jag om?



Idag har min stubin varit extra kort.
I och för sig har jag varit så förbannat glad hela veckan och det borde jag fattat inte skulle hålla i evighet. Synd på en fredag bara.
Jag vill inte vara den som blir arg och kinkig när folk skojar med mig (nej, jag brukar oftast inte bli det, inte på allvar) men är jag på dåligt humör av olika anledningar redan innan så går det liksom inte att ta det som skämt.
Inte när det ändå, på en viss måte (VAD I HELVETE HETER DET PÅ SVENSKA??!!) är sant.


Jag kanske pratar "fult" och kan inte säga R. Men det är inte så att jag inte försökt, det går bara inte. Det finns inte i mig!
Jag har inga problem med skiten, eller att folk skojar om det... men när det blir varje dag och hela tiden så blir det bara för mycket.
Och när jag känner det som att nån försöker köra med mig, då flippar jag, det bara bli så. Jag pallar inte!

Och att gubbfan trodde jag var en kille blev toppen på isberget.
Halva min uppväxt såg jag ut som en sådan och det är ingenting jag eftersträvar igen.
Tvärtom snarare och jag tycker att jag fortfarande ser ut som en jävla pojk och jag hatar det!
Gamla skitminnen sitter fan klistrade innanför mitt pannben och vägrar lossna.
Inget jag tänker på dagligen eller ens särskilt ofta.
Men när The Crapy Days kommer och man omringas av dåliga skämt och pikar, då händer det att allt spricker och bara rasar ihop.. och blir dumt.


Det är just dessa dagar
dessa kommentarer
samt en stark åtsugningsförmåga från min sida
som gjort mig till den bittra, kaxiga, misstänksamma, ibland otrevliga och käftigt envisa bitch jag är.


Egentligen löjligt av mig för oftast kan jag ta det, skratta med och tycka det är kul.
Men inte idag, och det skäms jag faktiskt för.


Fast ibland krävs det att humöret stiger över den där gränsen så man tar sig i kragen och häver ur sig det man bär på. Bort med stenen från bröstkorgen!
Det funkar ungefär som konstaterandet att;
"Kan man inte bråka med varandra kan man heller inte komma varandra närmre. Alla sidor inkluderar dåliga sidor, inte bara skratt och skoj".



Dagens mest psyko:



* Jag har kastat höstens - och vinterhalvåret 2007's första snöboll

* Alex och jag hyrde två fodral med tydligen bara en film.
- Tack Video Nova. Imorrn dör ni :-)





I morgon blir det skogen och kantareller som fan!
På dagen.
Jag måste försöka få in lite öldrickande på kvällen sen.
Detta håller ju inte, jag får tvärtombakfylla - framfylla (?!)
Samma symptom är det fast motsatt anledning. Huvudvärk och skit..
Sånt slöseri med helg, nu får det fan ordna sig!



- Knock knock
- Who's there?
- Nobody..
- Nobody who?

*tystnad*


Haha!
Jag borde verkligen avsluta där men jag kan inte hålla tillbaka denna:


En man som inte kunde simma hade fallit i vattnet och höll på att drunkna.
En båt körde upp brevid honom med besättning som ville hjälpa..
- Nej tack, sa mannen i vattnet, Gud kommer rädda mig
Han låg kvar och sprattlade ett tag till då plötsligt en båt till dök upp
- Hejsan, behöver du hjälp?
- Nej tack, sa mannen återigen, Gud kommer rädda mig

Efter en stund drunknade mannen och kom till himlen.
Väl där frågade han Gud varför han inte hjälpte honom när han låg i vattnet.
Då svarade Gud:
- Jag skickade ju dig två stora båtar, PUCKO!