Efter alla dessa misslyckanden, evigt sökandes efter den ultimata festkvällen nådde vi till slut vårt mål.
- Den fulländade utgången.
Alex och jag började ganska sent.
Vi tillbringade hela eftermiddagen i Valhall Arena och kollade CocaColaCup.
En hel del bra fotboll och även en hel del känningar som lirade.
Tror ni det vattnades i mungiporna på en när man såg det hela eller?
Va, nej? Inte pojkarna som spelade..
Fotbollen!!
Har inte lirat på jättelänge nu och måste nog erkänna att jag faktiskt saknar det..
Runt halv 7 var jag hemma och började göra mig iordning.
Målet med kvällen var pubrunda. En öl lite här och var på massa småkrogar.
Vi skulle hitta vårt eget lilla gulpklimpställe!
Så småningom kom Rastafarex över, konstigt nog i samma utstyrsel som innan på dagen.
Say what?
Människan hade glömt nycklarna hos sin helgmamma -mig- och därför utelåst sig själv.
Som tur väl är så är vi ytterst gästvänliga på etage 3 och lånar ut både kläder och liknande till senila människors fördel.
Färdigfixade och granna slog vi oss ner i soffan omringade av öl och rödvin.
En inte alltför illa kombination i och med att Alex föredrog vin framför öl och jag motsatsen.
Sofie kom så småningom hem från en halvfest (från hennes sida) och joinade vår lilla seans i vardagsrummet.
Vi började spela gitarr och läsa djupa texter och kom i kontakt med våra inre väsen så det rök om det!
Såpass att vi inte insåg att klockan faktiskt snart skulle komma till att slå fin-vagn-till-pumpa-slaget (översättning: 00.00 för er mindre kompetenta personer som inte förstod detta).
Ytterkläder på och sedan ut och jaga små uteställen.
Alla dessa människor vi mötte på vägen alltså, jikes!
Vi måste varit väldigt attraktiva för bredvid, bakom och framför oss hände både det enda och det andra.
T ex gick vi förbi en underklädesbutik då en liten miniatyrgubbe med hälften så många tänder i munnen som han borde ha haft gjorde oss sällskap.
Han var väl runt 50 och det första han sa till mig på brytande norska var:
"Jag kan köpa dig allt där inne, jag köper dig hela butikken"
sedan svepte han med armen över skyltfönstret.
- Jaha, det var ju snäll av dig, sa jag, jag är inte den som är den!
Efter att ha frågat vart vi kom ifrån och vi svarat Sverige började den lille mannen överförtjust berätta om sig själv.
Han arbetade som tolk och kunde väldigt väldigt många språk, åtminstone enligt honom själv.
Jag testade honom och frågade om han kunde svenska.
Då svarade han nej, men att han skulle vilja lära sig bara han kunde hitta en svensk väninna som kunde hjälpa honom...
- TA HENNE, utropade jag och pekade på Alex!
Då tog han hennes hand, kysste den och presenterade sig själv med ett namn jag inte minns.
Personligen höll jag på att skratta ihjäl mig; helt till den lilla gubben plötsligt vände sig om och högg tag i min hand och började mungosa även med den.
Jag var 1 minut från att ringa Johnny-Inge och be honom sända över Antizimex, men vi lyckades skaka av oss den lilla karlen på eget bevåg ganska fort.
Jag har länge spanat in ett litet uteställe i närheten av Bislett, det var dit vi nu styrde våra fötter.
Synd nog så har jag bara sett placet när jag gått från stan, så dessvärre lyckades jag inte hitta dit från Majorstuen utan förde oss istället rätt in i smeten kallad Centrum.
Slutligen hamnade vi på People's där vi försökte få oss varsin respektabel drink.
När bartendern visade sig vara lika kompetent bakom disken som en träslev tog vi situationen i egna händer, tvingade honom att släppa colaflaskan (varför ska norrmän ALLTID ha cola i sina drinkar?) och guidade honom sedan fram bland flaskor och smaker.
För säkerhetsskull, utifall resultatet skulle svika, beställde vi oss varsin Baileys.
Namnam!
Romantiskt värre hade vi det där vi satt vid ett litet träbord uppdukat stearinljus och grejer.
Dessvärre kunde inte stämningen hållas vid liv någon längre stund i och med att de skulle stänga lite efter 02.00.
Jaha, tänkte vi och var ändå nöjda med kvällen.
Med mycket prat, lagom dricka och utan att ha haft några förväntningar blev den inte som vi tänkt oss med ändå trevlig.
Med Bislett Kebab i tankarna började vi promenixa hemåt då vi plötsligt fångades till tonerna av "La Bamba".
Svängigaste låten ever!
Vi sökte efter ursprungtplatsen för ljudet och fastnade med ögonen på en stod brasiliansk flagga med trycker "Brazilian" på.
"DIT GÅR VI!!!"
och det var tamigfan det bästa vi gjort, Alex och jag!
Utomhus på något som kan liknas vid en veranda var det världens jäkla fest!
En röd elgitarr, en mickrofon samt ett mickställ gjort av ett söndrigt kvastskaft och lite tejp, en bongotrumma samt två tamburiner var allt som behövdes.
Det var rasta, det var reagge, det var rytm och det var öl.
Med andra ord - Det var ALLT!
Baren var i ungefär samma storlek som våran toalett och ölen, som stod i ett yttepyttelitet kylskåp, såldes på burk.
Det fanns faktiskt toalett i ett nästan lika litet rum intill. Bredvid den fanns också ett rum med två bord och ett antal stolar.
Allt var inrett brasilianskt.
När vi var där ute och shaka som fan kom det fram en kille och ville önska en låt.
Mannen som spelade och sjöng drog direkt av sig guran och lämnade över den till den andra snubben med orden "You do it!"
En aning paff satte killen sig på stolen och började sen lira så fruktansvärt sjukt bra gitarr så det finns inte!
Jag skojar inte när jag säger att hela stället och alla som var där, trots att vi var utomhus i minusgrader, flöt omkring i utlandsfeeling!
Och när alla vi brudar som var där; norskor, svenskor, afrikanskor osv osv stod i en ring och körde värsta danserna och klappade takten till musiken samtidigt som vi turades om att gå in i mitten.
Stört!
Det går inte att återberätta eller beskriva överhuvudtaget.
Det enda jag kan göra är att säga att det var Fucking Freaking Underbart
och sedan lägga in några av de bilder jag fick med mig därifrån..
Med nöd och näppe blev vi två av de sex sista som blev insläppta på Bislett Kebab för kvällen.
Och vilken kebab sen! Godaste hittills skulle jag tro för både jag och fröken Lagerhjelm lyckades smäcka i oss alltihopa utan en enda restbit!
Som vanligt hände det grejer inne på BK 's:
Snubbe till Ida:
- Du har en guldstjärna i håret!
Ida till Snubbe:
- Nejje, det är en blomst!
Snubbe till Ida:
- Äee, det spelar väl ingen roll. Du är i vilket fall vacker!
Ida till Snubbe:
- Äh, du är inte klok!
Snubbe till Ida:
- Men du är ju vacker!
Ida till Alex:
- Okej, hur mycket betalade du honom för att han skulle säga det?
Haha, tror ni jag var kvick i käften hela kvällen eller!?!
Oh yeah baby..
På väg hemåt i inte så raska steg fick vi ofrivilligt sällskap av nån konstig människa i afroperuk och handfängsel i leopardmönster.
En man på runt 40 tyckte vi verkade vilja ha honom med oss så fruktansvärt mycket att han vägrade att lämna våra sidor på väldigt väldigt lång tid.
Det var en aning plågsamt att svara på alla hans frågor och jämförelser mellan Norge och Sverige.
När Alex till slut saktat ner för att tvinga mig gå bredvid honom orkade inte heller jag vara trevlig mot kufen längre.
Konstigt nog fattade han inte dissen utan fortsatte sitt jävla stalkande.
Explosion nära, ja?
Vänster vid gatuhörnet and SAVED!
I vilket fall.. äntligen hemma och en sak är säker:
- Alexandra Lagerhjelm och Ida Ehrnborg somnade båda med leenden på läpparna
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar