Insikter och tankegångar

Ibland skäms jag för hur jag beter mig. Mitt humör.
Men inte förrän efter att det drabbat någon och då är det redan försent.
Vid många tillfällen tänker jag att jag var rätt, att det var rätt gjort.
Men ibland önskar jag att jag bara kunde hålla käften.

Inte för att jag inte menar det som sagts utan för att allt man menar faktiskt inte blir bättre av att sägas högt.
Vissa delar av sig måste man själv ta itu med.
Även om de orsakades av andra så är det inte alltid självklart att de kan osakas av andra.
Bearbeta.
Man ska inte begrava händelser som har påverkat personen man är och har kommit till att vara.
Men man ska heller inte låta dem ligga in på en och trycka alltför länge.
Då felar hela processen med att lämna det förflutna bakom sig (som i de flesta fall är det rätta) och situationen förvandlas istället till en stor tjock börda.

Låt det rinna i sin egen takt..
Spontana översvämningar drabbar inte bara dig själv utan även andra.
Samtidigt som för tidig torka dödar allt liv.

Min nuvarande långsinthet överraskar genom att komma och gå.
Som mest oväntad kan den rusa fram och bara hugga till!
Jag tänker inte vänta på att bitterheten ska försvinna, jag vet att den för tillfället är en del av mig.
Kanske för ett bra tag framåt, vem vet?
Jag ska i alla fall försökta skärpa till mig, för även om det känns rätt från min sida så kommer jag aldrig få något gott ut av den här situationen genom att vara otrevlig.


Som en vis människa brukade säga:
- Det är bara till att suga in.



Frigiven.