En ful fisk

Kära "läsare".
Rubriken ovan kan man faktiskt tyda på två olika sätt beroende på om man är sadistisk eller inte.
Jag ska redan nu erkänna att jag tillhör en av de sadistiska jävlarna.
Det närmsta och största beviset på det är att jag, den senaste halvtimman, gått och skrattat i smyg, för mig själv, åt ett "bus" jag tagit mig för denna senvinterkväll.

Mitt bus gick ut på att jävlas med Sofie.
Sofie och jag var på Coop för att inskaffa daimchoklad och bananer åt mig.
Under den lilla shoppingturen passerade vi frysdiskarna.
På kortsidan av den ena frysen stod en ännu mindre frys - där räkorna brukade hålla hus.
Anledningen till att jag skriver "brukade" är att den lilla frysen för tillfället var tom.
Näst intill i alla fall, för, när man kollade nära, riktigt riktigt nära kunde man faktiskt skymta något gråsilvrigt i bottnen.
"Konstigt med silvriga räkor" tänkte jag och stack ner handen för att greppa.
Det nappade och upp fick jag med mig en liten äckligt, stenhård och dödsfrusen minifisk!
Hur söt som helst, tyckte jag.
Hur snuskig som helst, tyckte Sofie.

Vi kom överrens om att ge Annie en present - i havskulturformat.

Väl hemma insåg jag att det vore mycket skojigare att vända hela situationen mot Sofie istället för att utsätta stackars Svensson för fiskmartyr.
Sikten var fri när jag smög in på de bådas sovrum med det stenhårda, föredetta livet i mina händer.
Jag bäddade sött ner den lilla firren i Sofies säng med huvet på huvudkudden och täcket halvvägs över kroppen, precis som det ska vara.
Innan jag lämnade den såg jag till att den sov gott och drömde sött.
Sen gick jag fnissandes in i duschen.
När jag kom ut igen frågade Sofie om jag gett Annie fisken.
"Nee" sa jag.
"Jag har gett den till nån annan.."


Nu ligger jag här i min säng, ungefär 15 minuter senare.
Sofie upptäckte precis sin fiskkompis och kom rusande, skrikandes ut och kastade, tillsammans med en skara mindre smickrande skällsord, den på mig.
Jag tog upp fiskisen med kärlek, styrde stegen mot köket och slängde den i närmsta soppåse.
Samtidigt som jag med tystnad tackade den för den glädje den bringat ikväll.

Och tack för sms:et också, Sofie;
"Ida, du är äcklig!"



Fiskgiven.