Efter Den Bästa Sommarn har kvällen kommit då fröken Alexandra Lagerhjelm faktiskt ska fly boet.
Ett nytt jobb och nya utfodringar där bostad och gratis middag ingår dagligen väntar.
Fortfarande i Norge och ganska nära Oslo, men ändå tillräckligt långt bort för att lämna ett stort, svart, tomrum.
Sofie har redan tagit sängen och Annie, som som vanligt vandrar omkring naken i lägenheten, är också på väg att entra sovrumsdörren och krypa till kojs.
Men först; ett självklart avskedstal/farväl till Alex som ligger på golvet på sin lilla utnötta madrass och våndas i splittrade känslor.
Något som "Ha de så bra där borta nu. Gör ditt bästa och trivs du inte så är det bara att komma tillbaka hit vettu" följdes upp med en mening som i mina öron lät:
- Jag kommer och cyklar på dig när du minst anar!
Jag skulle just till att sticka in med en mening för att påpeka för Annie att hon faktiskt inte har någon cykel då de båda flickorna börjar gallskrika.
Mitt under detta sprider sig en illröd färg uppöver Annies ansikte samtidigt som en hög med bortförklaringar rabblas i kvävt skratt.
Den egentliga fras som hade yttrats från Annies läppar hade inte det minsta med någon cykel att göra.
Nej då, självklart var det något sexuellt som tösen hade planerat att kläcka ur sig, när hon stod där naken och tryckte sig mot dörrkarmen.
"Jag kommer och slickar dig i örat när du minst anar det.." ansåg Annie vara den ultimata, fräcka avslutningen på ett utdraget, nedstämt farväl.
Det hon däremot sa var:
- Jag kommer och slickar dig när du minst anar det!
På med blöjan Alex, för nu lever du jävligt farligt.
Annie är inte känd för sin vassa tunga för intet..
Vi kommer sakna Rastafarex enormt.
Och även om hon är längre bort så kommer hon alltid finnas här i alla fall, bara en tanke ifrån nära.
Det jag sa i morse menar jag av hela mitt hjärta, lilla stjärna.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar