Jag börjar misstänka att det stora problemet i mitt liv just nu faktiskt är jag själv.
Om inte jag varit med hade ju ingenting ställts till från början.

Jag tycker det är lika konstigt varenda gång någon säger till mig att jag är en bra människa som förtjänar någonting bra tillbaka.
Det finns så många personer som verkar dåliga, men skrapar man lite på ytan så döljer sig världens underbaraste människa där innanför.
Just nu känns det som jag är raka motsatsen till det faktumet.
Jag är så svår att komma nära samtidigt som jag blir mer och mer påfrestande ju närmre man kommer och inte ens jag förstår mig på mig!
Någonstans innest inne har jag en känsla av att det är okej att ställa krav på dem man släpper intill.
Att man inte ska tåla vad som helst utan faktiskt har rätt att behandlas med respekt.
Men ett tag efter att dessa tankar seglat igenom mitt huvud kommer en våg av nya och sköljer över allt vad krav heter.
Jag får dåligt samvete och tänker att "Vem är jag som tror jag har någon som helst rätt att tycka mig förtjäna att behandlas på ett visst sätt"?!

Sedan kryper jag istället.
Vill förlåta och glömma allt dumt som hänt och bara låta allt vara som innan.
Då när det var lätt. (Någonstans i mitt bakhuvud finns en förträngd tanke som viskar att det nog faktiskt inte var särskilt lätt då heller. Möjligen lättare..)
Men vad får jag tillbaka då?
- Ingenting!

Vad begärs?
Vad krävs?
Snälla berätta någon, för jag orkar inte med det här längre!

Jag har testat att inte ge någonting av mig själv, att stänga in mig och att vara kall men blev inte lyckligare av det.
Så, jag testade att tvinga mig själv att öppna mig, att visa känslor, att försöka förstå.
Jag svalde till och med eller nej förresten jag KASTADE MIN STOLTHET rätt framför fötterna på någon som inte ens såg utan bara klev rätt över den.
Det enda jag hade för att hålla mitt huvud högt slängde jag iväg för INGENTING.
Totalt meningslöst alltihopa.
Och nu står jag här lika blottad, ensam och naken som jag istället kunde varit instängd, okänslig och kall.
Ingetdera är positivt.

Alla verkar kunna styra det de känner förutom jag och jag förstår för allt i världen inte hur!
Jag vet att det heter To win some, or learn some och jag försöker leva efter det.
Men jag är så fruktansvärt trött på att lära mig någonting jag inte förstår.
Jag önskar bara att det var jag som vann, bara en gång.


Frigiven.