Jajamensan, det är mina två huvudord just nu.
Telefonerade med far min idag och klagade lite smått över min växade buk samt min mindre växande kondition.
Jag har inte tränat fotboll sedan säsongens sista match och även om jag verkligen vill spela fotboll och älskar sporten så får jag inte ut det behovet i Vålerenga IF.
Jag är trött på dom och jag trivs inte där så jag ser ingen anledning att komma tillbaka.
Däremot har jag ingen som helst lust att sluta kalla mig fotbollstjej, så jag måste antingen hitta något annat lag eller helt enkelt börja spela för skojs skull på nåt gym som även har bollsporter.
Vi får se.
Det pappa svarade på min klagosång var i vilket fall:
"Jag ska ge dig en utmaning; Göteborgsloppet i maj, 2,1 mil".
- Anmäl mig, sa jag.
Pappa är redan anmäld.
Detta kommer bli bra.
Jag har redan börjat att hoppa av trikken halvvägs hem för att powerwalka (jaja, go hyfsat fort då) andra halvan.
För även om jag intalar mig hela dagen att jag ska ut och gå eller springa när jag kommer hem, efter att jag ätit, så vet jag innerst inne att det aldrig kommer hända.
Åtminstone inte efter en lång arbetsdag.
Ett av mina första inköp denna löning ska bli ett par joggingskor.
Därefter ett gymkort.
En annan sak som jag glädjer mig så fruktansvärt mycket åt är att det snart är första december.
Lilla fröken Alexandra Lagerhjelm och jag har nämligen kommit överrens om ett deal angående vårt inte-äta-godis-vad.
Det har gått hela sex månader sedan vi snuttade på varsin chokladbit och det är nu dags för en månads paus!
Och juletid är julgodis(och allt annat godis-)tid, det vet ju alla.
Svår grej det där.. att komma i form och vräka i sig godis, på samma gång.
Men men, vad har man mål till om man inte är beredd att kämpa för dem?!
- Akkurat.
Slutcitat som jag känner det:
"Att våga är att kunna - Att vara rädd är att erkänna ett misslyckande"
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar