Kramad till Tårar

Jag har en känsla av att jag just gjorde dagens goda gärning.
Något så simpelt som att krama min mamma.
För andra.
Jag själv har väldigt svårt för det.
På grund av det ena och andra som hänt back in the days har vi ingen vidare relation, från min sida.
Jag antar att man inte kan straffa någon för alltid men just denna händelse har jag väldigt svårt att släppa.
Antagligen kommer jag aldrig göra det heller, men då plötsligt finns inte min mamma här längre och då vet jag att jag kommer ångra mig.

Inatt drömde jag att hon dog.
En äcklig gubbe försökte våldta både mig och Annie, men misslyckades.
Han var i knutarna och jag ringde 112 och försökte få dit polisen men larmcentralen vägrade skicka någon.
Vi gick in i köket i mitt hus, Annie och jag, och då var gubbfan där, på god väg att trycka in min döda mamma i kryddskåpet.
Bra gömställe, pucko!
Benen hängde utanför och det var det sista jag såg innan jag väckte mig själv.
Kunde och ville inte somna om för jag var rädd att drömma det igen.
Det var typ den gule snubben i SinCity, fucking freaking äckel!

Så, när mamma idag stod och letade fläsk i kylen med sin röda, mammiga julklänning på sig fick jag christmas spirit.
Tog ett steg fram, la armarna om hennes pluttemidja och kramade hååårt och sa "Lilla Mamma.."
Hon darrade på rösten när hon sa att det var det bästa som hänt idag.
Och nu sitter jag här med en klump i halsen.
Hur svårt var det egentligen att göra någon glad till tårar?!
Det är väl jag som är störd men jag kan inte krama någon utan att ha känslan att jag verligen vill det.
Konstigt nog svårast med min mamma.

1. Bli bättre dotter
2. Sluta depressionsfjanta!
3. Ta tag i mitt liv och komma iväg från Oslo

Skriver säkert senare idag.

God Jul


Frigiven.