Exakt, Nu är jag i Gullabo igen.
Sofie och jag har åkt tåg och buss hela dagen för att nå vårt mål - City (village, eller hole if you say so) of all Dreams.
Jag sov större delen av resan och tacka Gud för det för mitt andra alternativ var att spy.
Ida var nämligen bakfull. Fruktansvärd känsla.
Igår hade vi hemlagat julbord i lägenheten.
Jag, Sofie, Johanna, Mathias och Elin dukade upp med de läckraste delikatesser och åt så vi höll på att spy.
Vi nådde inte ens desserten!
Köttbullar, rödbetssallad, Barnens Nissepölse ("In Sweden wel call it dvärgprinskorv"), överkokt potatis, inlagd sill, nästa hembakat bröd med julost, clementiner.
Och självklart fyllde vi om och om igen våra glas med grunden till dagens illamående:
- Nubbe till maten (må djävulen gräva ner all sådan dricka och pissa med urinvägsinfektion på den så innehållet fräts sönder och fullständigt uppehör att existera!), vin till maten, öl till maten, champagne till desserten.
Eller vänta nu, det blev aldrig någon dessert.
De fruktansvärt delikata persikohalvorna och vaniljglassen förblev orörda.
Jag antar att jag får utnämna champagnen till kvällens dessert, den blev ju ett slags substitut.
Vi blev fulla som svin.
Eller, ska jag kanske säga Johanna och jag blev fulla som svin.
Johanna lyckades krossa foten på ett champagneglas så det föll glasbitar på golvet.
Jag tror hon sopade i ungefär 45 minuter på samma ställe.
Det gick inte så bra.
För det första så hittade jag MASSA centimeterstora glasbitar på golvet idag på morgonen och för det andra så skulle Sofie självklart till att trycka in en glasbit i foten mitt i julborsfirandet.
Hon blödde och blödde och det fanns inga plåster någonstans.
Jag försökte muta henne med ett compeed med hon vägrade:
- Dom är ju för blåsor och skavsår, Pucko!
Då fick jag en idé som jag själv ansåg vara genialisk.
Jag tog "Skydda-skor-mot-regn-och-dåligt-väder-skosprayen" som stod på skobyrån i hallen, tog av locket, böjde mig halvt över Sofie och sprayade som faan i hennes öppna glassår i foten.
Haha!
Johanna dog, jag dog och Sofie försökte döda mig ännu mer men misslyckades pågrund av sitt nyvunna handikap.
Haha, jag är en gullig kompis jag..
Största efterfrågan näst efter plåster var tejp, och det visste jag faktiskt vart det fanns en.
Mathias hämtade och hjälpte till att behandla.
Snart var Sofie helt ihopläkt med genomskinlig plasttejp stenhårt virad runt hela foten..
Fulaste i hela världen och tejpningen höll i ungefär 5 minuter och 78 sekunder.
Sedan tillbringade den, av nån konstig anledning, resten av kvällen på matbordet.
Fan vad äckligt egentligen.
Jag kunde knappt snacka och Elin och Sofie gick och la sig.
Nån sa att vi skulle gå ut.
Hela kvällen hade jag stått för att supa hemmma utan utgång är okej om man ska åka långt med buss och tåg dagen efter.
Då hinner man iaf sova ut någorlunda ordentligt till skillnad om man är ute på krogen hela natten.
Så.. jag hängde med ut en sväng.
Johanna och jag skrattade som hysteriska hela vägen till Champagnerian åt någonting jag inte minns.
Faktiskt så är det enda jag minns från den nattpromenaden julgranarna som fanns att köpa intill vårt hyreshus.
Vi skulle sno en på vägen tillbaka kom vi fram till.
Synd att alla gick hem olika tider bara - me first.
Är glad för det.
I morse gnydde Johanna innifrån sovrummet att hon hade tillbringat natten på toaletten.
Ja, hon hade sovit där. Spytt lite också.
Haha.
Anders, hennes pojkvän, och hans arbetskamrater hade dykt upp på Champagnerian en stund efter att jag gått hem (Nej, jag ångrar mig INTE. Hälsan före allt).
Hans Kristian, som en av killarna hette, var tydligen en givmild påg som bjöd på både det ena och det andra.
Då inkluderat nubbe, öl och champagne.
Ingen minns mer av kvällen efter det.
Mathias gick tydligen iväg arm i arm med nån Djurgårdare som han inte tyckte om, men minns inget själv.
Jag tror jag har hittat nutidens motsvarighet till EM:s välanvända citat "Den Där Jägern.."
"Den Där Nubben.."
Nu blir det maaaassa nykterhet i skogen för min del.
Promenader var dag och mycket gos med katterna!
Tyvärr ska jag till tandläkaren i morgon också, men om jag blundar och låtsas att hon inte finns så kanske det gör mindre ont.
Åtminstone är mindre obehagligt.
Det kan ju alltid vara värt att prova.
Annars så gjorde Sofie och jag det vi är bäst på under hemresan - vi irriterade folk.
Jag bara väntar på dagen då någon helt seriöst får ett utbrott och kanske till och med smäller till nån av oss.
Eller oss båda, vem vet?!
Nostalgi med FotbollsEM-krönika på TV4 ikväll.
Nu ska jag gå och sova i min oskuldsfulla säng.
Ensam.
Utan Elin och Sofie snarkande och dregglandes bara några meter ifrån mig.
Fy sabelen så skönt.
Mitt svenska nummer funkar inte längre förresten, så om någon skulle vilja döda lite tid med miss Ida så får ni avancera and go norsk;
0047 9449 6814
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar