Örebro is the shit - Bokstavligen.

Igår reste jag tillbaka till Oslo.
Först tåget till Götet och därefter en timma bussen till Oslo.
Jag skulle vara framme vid 22.00-tiden på kvällen, var det tänkt.
Däremot blir inte mycket som jag tänkt mig nuförtiden och självklart inte i detta fallet heller.

När jag köpte biljetterna för ungefär tre dagar sedan så hade jag två alternativ när det gällde buss.
Det första var att åka från Göteborg 17.30 och vara framme i Oslo 22.00.
Det andra alternativet var att åka från Göteborg 17.40, vara framme i Örebro 22.00, vänta där i tre timmar och sedan ta nattbussen till Oslo och vara framme 06.00 på morgonen.

Jag skrattade lite för mig själv när jag såg det andra alternativet, dumförklarade Swebuss och alla som väljer att ta den onödiga jäkla rundan och bokade sedan 17.30-bussen.
- Trodde jag.
Men i Idavärld blir det aldrig som man tror.
Det första som hände när jag kom till Gbg var att jag lämnade in mina tunga tunga väskor till lesbianerna i tågstationens källare (jo dom håller hus där jag lovar, ett tiotal lebbar som har koll på toaletterna och bagageförrådet).
Efter det knallade jag iväg till Nordstan shoppingcenter för att köpa med mig lite mat.
Ungefär 45 minuter senare hade jag lyckats köpa ett par assnygga pjux från Bianco Footwear (mah place), leta igenom hela bygget efter ett par likadana solglajjer som dem jag slarvade bort på stranden i Thailand, samt hunnit vänta i utgången för att gå in lyxsminkbutiken för att inköpa Diorgrejer, bland annat den där mascaran Annie talade så gott om..
Detta gav mig cirka 12 minuter att köpa massa pocketböcker på, hämta ut bagaget och springa bort till min buss.
Tidsoptimist som jag är såg jag inget problem i detta, så när jag svettig och dan kom fram till busschaffören och han visste vem jag var -den enda återstående som skulle med bussen- blev jag lite paff.
Det var första gången jag blev dumförklarad av en busschafför den kvällen:
- Varför har du tagit denna rundan, det är ju helt onödigt.. Om du kommit tio minuter tidigare hade du kunnat åka direkt till Oslo!

Jag fattade ingenting, jag skulle ju direkt till Oslo. Eller?
- Men, vart ska jag då? frågade jag lite näpet.
- Ja du har ju köpt biljett till en buss som först går till Örebro där du får hoppa av och vänta till 01.00 inatt och SEN åka till Oslo, där du är framme imorrn på morgonen.
SAY WHAT!
Där hade jag suttit och dumförklarat idioterna som tar den trippen, så plötsligt var jag en av dem.
Eller snarare; den enda av dem.
Ensam är inte stark, ensam är dum!!!!
Skratta var det enda att göra, vilket jag gjorde de första två timmarna mot Örebro, sen tog ångesten över.
Jag hann också med att ringa Annika en sväng, i och med att jag visste att hon var den person som skulle uppskatta situationen och mitt öde mest, skadeglad som hon är.

Jag skulle övernattat i Göteborg, jag känner ju endel folk där.
Eller så kunde jag kollat om det gick nåt tåg senare, bajs bajs bajs.
Jaja, så länge man kan sitta inne på stationen under nattens väntetider så är det väl inte så farligt, tänkte jag.
In my face, stationen stängde samma minut som jag kom så där hade jag min busskur och en halväten påse torkade aprikoser.

Släpade mina ton med bagage runt halva stan tills jag hittade en pizzeria som hade öppet - på övertid.
Dom stängde vid 22.00 dom också men var vänliga nog att ha öppet till halv 11 för min skull så jag fick värma mig och käka lite mat (sån mat som jag absolut inte ville ha efter alla onyttigheten och omedvetna Mc Donaldsbesök i Thailand).
Så var jag tillbaka i min busskur, dock inte ensam utan med sällskap av en man som enligt sig själv var en ofarligt och mycket trevlig utliggare, psykopat, knarkare och fängelsebesökande alkoholist.
Lite smårädd var jag allt, men vafan, jag tänkte att man får väl passa på att utnyttja sin journalist och intervjuareförmåga så jag satte igång att fråga honom om hans liv.
Ingen glädjande historia precis, men det var intressant.
Han satt och kastade skit på snubbarna som rånat honom på hans mobiltelefon samtidigt som han berättade att han fick pengar till öl och cigg genom att sno fläskfilé på ICA och sälja till pizzerior.
Ny affärsidé maybe? (tror inte det va..)
Han hade en dotter i Berlin han träffat tre gånger men inte hade någon kontakt med nu.
Mamman kunde varken engelska eller svenska och han kunde ingen tyska så de försökte inte ens att prata med varandra.
Han hade ingenting och när jag försökte se utgångar och ljusa sidor bara fnös han åt mig och frågade om jag alltid var så positiv och såg lösningar hela tiden.
Haha, han skulle bara veta vilken negativ, tragisk jävel jag kan vara när jag sätter den sidan till.
Jag sa det till honom att jag suttit och varit deprimerad i ett halvår, så jag är inte alltid så positiv som det kan verka.
Då tog han det som en utmaning och sa att han skulle kunna räkna upp piller som han fått utskrivna till sig hela natten.
"Jag åker vid 01.00 så jag hinner dessvärre inte lyssna på allt", sa jag, lite ironiskt.
Då började han rabbla i alla fall, bara för att visa att han hade det värst.
Som att jag någonsin tvivlat på det liksom, haha!

Han var ganska dryg, men efter att han varit försvunnen nån timma och jag kände mig ensam på riktigt började jag sakna den gnolande dryge 36-åringen.
Till slut var det så kallt så att det inte ens gick att läsa chiclitboken jag inhandlat.
Då började jag gå.
Tänk er Joakim von Anka när han trampar upp stigar i sitt kassavalv genom att gå runt runt runt.
Det var typ jag fast jag gick fram och tillbaka istället för runt.
Så började jag sjunga för mig själv också, låtar om vilket pissställe Örebro var, om att ingen vill åka dit och om att det var kallt och äckligt och att jag aldrig ska åka tillbaka.
Endel av låtarna blev faktiskt rätt bra, med rim och allt, men jag fick lägga ner sångkarriären efter ett tag för folk började glo.

BUSSEN KOM!!!!
Den kom verkligen, även om de sista tio minuterna kändes som halva mitt liv.
När jag gick in i bussen fick jag en redovisning av även denna busschaffören om att jag faktiskt kunde åkt direkt till Oslo.
NÄHEEEEE!!!
Så tänkte jag sova på bussen då..
Alla hade varsitt eget säte, även jag.
Tills den sista snubben gick på bussen och bestämde sig för att sitta brevid mig av alla 40 pers som var där inne, tack tack.
Plus att mitt säte inte gick att fälla tillbaka så jag fick sitta rak som en fura.
Halvvägs lyckades jag få en fungerande plats så jag fick yttepytte sömn på resterande resan.
Dock var det ungefär kylgrader i bussen så det var inte så lätt att sova när tänderna klapprade värre än ett pensionärshem fyllt av löständer.
Mjemje, Oslo here I am och HOPP in i taxin.
Motzfeldts Gate 8, tack och whooooops där ja, varför var mitt VISA-kort plötsligt spärrat?
Gå hem? Säkert? Blåsor i händerna? Världens sämsta humör? Trött som en gungstol? Arg på hela världen? Skylla på någon?
- Mig själv.
Det finns fan inget värre än att sitta i pissiga situationer och bara ha sig själv att skylla!

Som sagt, pissigaste resan ever, men fan vad jag skrattat åt det på vägen!
Ibland är man ju bara för galet korkad och jag kan glädja er genom att dela med mig av det.
För om någon gör dumma saker vill jag höra om det och mobba dem, vilket kanske inte är så schyst.
Men jag är tillräckligt schyst för att bjuda på det själv också!
Så varsågoda:

0047 9449 6814

Ring mig eller skicka sms och säg exakt vad ni tycker om mitt snesteg.
Helst av allt skulle jag föredra ett gapflabb med följd av "DIN DUMME JÄVEL" i örat.
Tack :P


Frigiven.