- Mamma, läspar jag?

Haha, för ungefär 20 minuter sedan så dog jag lite.

Sofie sa något om att hon skämdes för det, men att hon faktiskt störde sig lite på en person.

På grund av att han läspar.

- Men sofie, fan vad taskig du är,  sa jag.

Du ska ju inte säga något, du läspade ju själv tills du var 15-16 år!

Sofie började högljutt protestera innifrån sitt rum medan jag satt och bet mig i handen för att inte börja gapskratta som fan här ute i soffan.

Det sjuka var att hon inte var helt övertygad om att hon faktiskt inte hade läspat så jag fortsatte att bre på:

- Lägg av, det vet du ju! Att du läspade. Det var ju inte så mycket, man märkte det mest när du blev nervös och så..

Sofie skriker ännu mer och säger att jag ljuger, jag börjar skratta högt och tjuter:

- HAHAAAAAA fatta att Annie och jag brukade skratta åt dig bakom din rygg eller!!!!!!

- Nääääe va taskiga ni är!!! panikutropar Sofie från rummet.

- Men det är lugnt Sofie, det är ju borta nu, det var bara när du var yngre. Skit i det liksom!

Det är då som Sofie tar upp sin mobil, trycker in ett nummer och ynkligt piper till personen i andra änden:

- Mammaaa... läspade jag när jag var yngre? Svara ärligt nu, gjorde jag verkligen det?!

Mamma Pam:

- Nee det tror jag väl ändå inte.

Sofie (med betydligt mer styrka i rösten):

- Okej. Jag ringer dig sen, jag ska bara ut och döda Ida!

Hahahha jag fattar inte att hon trodde på det!

Sjukaste jag varit med om, jag kommer leva på det i flera dagar!

Paniken i hennes röst och hur hon sakta övertygades om att hon faktiskt läspade fram tills hon var 16!

Obs!

Varken Sofie eller jag har något emot folk som läspar.

Inte jag åtminstonde, det kan till och med vara riktigt charmigt.

Frigiven.