"Det är så vackert här, mycket att titta på.
Det är så vacker här - men man ser skiten med."

Tror man kan använda Petters låt Storstadsidyll till lantliga blogginlägg också.
Refrängen håller ju till det i alla fall.

Jag är i Gullabo nu.
Kom hem igårkväll efter att ha övernattat och spenderat hela tisdagen i Gbg.
Hälsade på Åsa så det blev en liten utgång och ett stort omfång shopping.
Har liiite (läs: mkt) dåligt samvete för pengasumman jag kastat ut på färgglada paltor, grymmaste skorna och svart -inte äkta- skinnjacka med luva.
Men älskar alltihopa så det är bara till att suga in och bära upp det med snygghet istället.
Jag har ju faktiskt ingen annan att lägga pengarna på så då är det okej att kasta dem på materiella ting.
- Whatever makes me happy!

Kom att tänka på en sak en kompis sa till mig.
Sure, han var mer full än nykter (okej, mer full än full också) men ändå, det är en jämförelse att minnas!
Åtminstone en jämförelse att kasta i hans fejja och mobba han för lite då och då..

"Du är så himla vettig Ida, den klokaste jag vet.
Att sitta och prata med dig är som att ha ett samtal med Jesus.. Eller Buddha!
Och när man berättar något för dig så säger du kanske inte alltid snälla saker eller sånt som man blir glad av.
Men du säger det man vill höra och det är så mycket bättre!"

Väldigt snällt sagt faktiskt och även om jag vet att det inte stämmer så blev jag glad.
Jag tycker om att folk känner att dom kan öppna sig för mig.
Att dom känner att dom får någonting tillbaka, då har vi ju båda två fått ut något av samtalet.
Åtminstone Jag själv uppskattar väldigt mycket vänner som kan sitta och lyssna på mig om jag mår dåligt över något eller behöver prata.
Ännu bättre blir det ju då bara om man till och med kan få ett svar eller ett råd som får en att må bättre!


Satt och kände mig ensam i solstolen på baksidan av huset idag när jag plötsligt kom att tänka på mina två fina små smeknamn; Buddha och Jesus.
Dom kläckte ur sig visheter, hjälpte andra och fick/får hur många som helst att må bättre.
Men tro fan om dom inte var ett par ensamma stackare när dagen var slut och det var dags att lägga sig i sängen/krubban/på spikmattan och somna.
Att tänka på andra så mycket så att man glömmer bort sig själv och struntar i sitt egna liv totalt måste vara en jäkla fälla.
Plötsligt så sitter du där i sin gamla solstol bakom huset, rynkig och dann, och kollar in till grannen som leker med sina barnbarn och klappar sin katt och upptäcker med ens att du minsann inte har någon att varken ta hand om eller bli omhandtagen av.
Shame shame, men då är det för sent att göra något åt det.

Inte för att jag jämför mig med dessa två magiska, älskade och avgudade män/väsen.
Jag vill nog bara få fram att allting kostar, även att göra livet bättre för andra.
Så det gäller nog att vara försiktig med vad man prioriterar och framförallt så får man inte glömma bort sig själv.
Alla förtjänar att ha det bra - Du också.
Och jag med.


Jag var ute och sprang igår det första jag gjorde när jag kom hem.
Tog väl runt 6-7 km med lite styrka till det efteråt.
Detsamma idag på morgonen.
Det är så vackert överallt men så synd att kommunen låter skogsvägarna växa igen.
Pappa och jag ringde faktiskt ut till Torsås idag och påpekade det.
Jag förstår inte hur dom tänker, att dom kan prioritera äckelTorsås, där lycka inte infunnit sig i hus eller lägenheter på år och dar, framför världens lugnaste, finaste lilla by.
Turister från storstäder har alltid kommit hit för att slappna av och bara njuta av landet och allt det har att erbjuda.
Nu måste man ta med sig lie och gräsklippare ut på skogspromenaden för att kunna ta sig fram.
Jag hittade inte ens öppningsvägen till slingan idag så jag fick springa ett annat håll än planerat.
Det är ju sjukt!
Och trots att jag istället sprang på den "större" vägen fick jag fortfarande hoppa och sicksacka mellan växter, grenar och vass (Hallå! Sjögräs mitt på vägen?!).
Skitkommun, fix it!

Annie kommer hem idag, jag bajsar nästan på mig av längtan!


Frigiven.