På denna bilden är Sofie bara en täckmantel (dock en mycket stilig sådan).
Bakom henne står en fruktansvärt överseriös HP-supporter med häxhatten på!
Haha, jag var ju tvungen att lura till mig en bild.
Filmen var väldigt väldigt bra och faktiskt riktigt rolig, så det blir nog en tur till biograferna i Sverige för en favorit i repris för mig del.
Efter filmen så skyndade jag och Sofie oss hem för att fixa fejjan och hämta lite bira.
Så gick vi till Åsas tillhygge; Svenska Föreningen för att möta upp de andra.
Vi drog oss mot Blue Note på sekunden för lite öl och Tequila.
Endel idiotiskt händelser trädde rum pga en brud från Åsas kollektiv (en jävla korkad, riktigt elak, fjortisbitch med dålig självkänsla och way to much självförtroende, enligt min mening).
Det var inte jag som råka ut för hennes dumma påhitt, men jag satte min ståndpunkt, sa till henne vad jag tyckte och vägrade sedan vistas med henne.
Brukar inte vara såpass med mig för jag är faktiskt ganska förstående av mig, men denna tjejen behövde man fan dra gränser med.
Shit pomfritt säger jag bara...
Well well, Sofie, jag, Åsa, en Maria och två killar drogs som magneter vidare till Åsas och mitt paradis Justisen.
Platsen där ölen vanligtvis kostar 34 kr/halvlitern!
Det visade sig dock vara helgpriser på 58 spänn men vad bryr sig en törstig själ?
De där extra 24 kronorna har jag förresten tjänat in för länge sedan på resten av veckans 34-kroners..
Vi satt där och Kapten Krokade oss ett bra tag, slog vad, dansade, skrattade, flummade, lurades.
Jag dör fortfarande 3 km inombords varje gång jag tänkte på den sanslöst osannolika storyn jag drog i Åsa:
- Jag föddes i en gran faktiskt, hemma i Gullabo.
Mamma hade klättrat nästan helt upp i en av granarna bakom huset..
Hon höll på att plocka kottar som dekoration till ljusstakarna man har på julen.
Kottarna måste plockas tidigt på sommarn så de hinner torka och spreta sig till vintern sen, det tar ganska lång tid nämligen..
Så plötsligt får hon så förbannat ont i magen, nästan för ont.
Hon tror hon är bajsnödig och håller på att skita på sig där uppe i granen.
Pappa, som står nedanför och ser rätt upp under kjolen på morsan, skriker och frågar vafan hon håller på med.
Att det är nåt konstigt som tycker ut hennes trosor.
Morsan känner ju att det inte är nåra gamla matrester som är på väg ut den här gången och klättrar genast ner.
Då visar det sig att det är mitt huvud som sticker ut där mellan låren.
Räddas vad som räddas kan och där under granen full med ljusstakskottar blev jag född, den 10e juni 1986.
Som tur väl var gick födseln fort och enkelt och pappa hade med sig en avknipsare (för att knippsa kottarna med, dom sitter ju hårt som fan i grenarna innan dom mognat ordentligt..).
Denna klippte han av navelsträngen med när jag väl var ute, sen bar det fort som fan iväg ut från skogen och in i bilen och vidare till sjukhuset, pappa med bar överkropp och lilla Ida, inlindad i en gammal Gullabo Däckfynd T-shirt.
Mamma hörde alltså till ett av de sällsynta fallen av kvinnor som lyckas gå omkring gravida i 9 månader utan att märka ett dyft och sedan appropå ingenting plötsligt pressa ut en bebbe.
Helt oväntat.
Haha!!
Jag fattar inte att hon lyckades gå på det, men det gjorde hon.
Och det sjuka är att jag lyckades komma in i ett av mina sällsynta världens-bästa-på-att-ljuga-tillstånd och la inte av ett enda skratt på hela tiden!
Jag hade mitt synthpianohalsband på mig igår.
När jag bär det kommer det alltid fram maaassa maaassa maaassa människor som ska spela på det.
Alla tror självklart att de är den enda som kommit upp med tanken att göra det och alla tycker de att de är lika roliga.
Helt okej för mig, kan man roa nån så lätt så stället jag lätt upp.
Men igår kom det fram en spanjor som lärde mig en ny slags pianospel.
"International piano" - Spela på Idas synthpianohalsband
"Breastpiano" - Slå på Idas bröst underifrån och dansa samtidigt
Ja men varför inte? Haha
Sedan gick vi till Youngstorvet, fick upp Åsa på ett marknadsbord och auktionerade sedan ut henne till en skum gubbe för 35 kronor.
Jag började budgivningen på 55, den drogs ner till 25 sen fick jag upp den till 35 och tyckte det var en helt okej summa.
Åsa bara låg på bordet som ett annat offer, haha!
Det kom ett gäng gående förbi, jag rusa fram lite taktiskt, är allmänt jobbigt och peppar dom entusiastiskt:
"Heeeey allihopa! Jag auktionerar bort svenska jenter här, billigt som fan och finfint lammköt. Klart ni ska komma och ge bud!"
Detta var för fem öre inte uppskattat alls utan istället för att tjäna på det hela hängde jag plötsligt upp och ner i luften över någons rygg medan folket runt omkring skrek fruktansvärda ord som "JÄÄÄVLA PARTYSVENSKER!!" och hejjade på om att jag skulle bli ikastad i fontänen vi tydligen var på väg mot.
Jag skrek panikslaget och bad om nåd, lovade att jag skulle duscha direkt när jag kom hem, men ingenting hjälpte.
Dock bangade ikastaren i sista sekunden och jag lyckades slita mig loss och springa tillbaka till min flock.
Vi köpte kebab, fick smeknamn som "Kylling, Shish og Lamm" (minns inte vem som fick vad) och Åsa sålde mig nästan till en konstig, svårförstådd typ från Trondheim, eller om det var Stavanger, vem orkar hålla reda på sånt nu för tiden?!
Jag slapp dock undan och vi drog tillbaka till SV a.k.a. Svenska Föreningen för lite kissning och krig.
Haaahaaaaa, deras kollektiv heter Krokodilen. Kolla in denna bilden liksom!
Jag sköt alkisliket Åsa och täckte över henne med allas gamla toaletthanddukar.
Hahah, äckligt!
Så tog jag hennes fot och släpade iväg henne genom korridorena alla trösklar och hinder, skrattade som en idiot och tog världens bästa bilder.
Bilder som självklart inte existerar idag eftersom jag antagligen ara kollade genom linsen på kameran utan att trycka på knappen.
Synd synd cykelhjul.
Sofie och jag gick hem och sov till klockan halv 2 idag, sen har jag jobbat resten av dagen.
Ska upp och jobba tidigt imorrn och skulle antagligen gått och lagt mig för ungefär 2 timmar sedan men det sket sig med den saken.
Men nu har jag åtminstone fått ner lite shit här i bloggen, för en gångs skull.
Något som inte är deppigt och sorgligt och klagosamt vill säga..
Bra.
Imorrn är det Åsas Hej-Då-fest på riktigt.
Denna gången är det the last of det last och hon och jag ska ha fler ess i ärmen än någonsin förr!
Vilket kommer betyda att det antagligen kommer komma spåra ur totalt och helt och hållet.
- Inte mig emot.
Sjuka kvällar fixar vi, Åsa och jag.
Kommer sakna den lilla alkisArnen!
Jäkligt kul instickare som jag måste nämna är väl att syssling Erik Ehrnborg helt oväntat varit i Oslo denna veckan och faktiskt kikat in i lägenheten här en kväll.
Bra kille det där, som man antagligen borde hålla fast vid.
Kan alltid va kul att ha en tight släkting, jag menar, det är ju inte särskilt många på kusin och sysslingfronten i denna släkten jag har kontakt med.
Snarare ingen (vilket inte gör mig ett endaste någonting om jag ska vara ärlig).
Godnatt folkens.
Imorrn kan ni hitta mig och Åsa på någon av Oslos gator med gitarren och våra röster som enda tilltugg.
Nu ska det essas och trubaduras till tusen!
Ciao ciao!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar