Rätt från hjärtat

Jag älskar detta stället.
Just nu är det verkligen perfekt här.
Vädret, folket, allt vi gör tillsammans och inte minst känslan det frammanar!
Tack mamma och pappa, ni kunde inte valt ett bättre ställe för mig att växa upp på.

Alla snackar om att det är dött här, jag å andra sidan fattar inte vad de pratar om.
Det händer ju saker hela tiden!
Jogging och styrketräningen tidigt på morgonen, åka och bada i småsjöarna runt omkring med vänner och kära, svampplockning med äldre släktingar, tennis med familj, vänner och deras familjer, fotboll med desamma, grillning och så vidare och så vidare.
Har man fantasi som en tesked så kan man alltid komma på något att göra, det handlar bara om att se saker med öppna ögon.
Om du kollar ner mot skolområdet och ser en ödeplats är det klart du börjar sucka.
Kolla ordentligt istället och se alla möjligheter till att hitta på något kul som finns överallt!

Kommunen tycker att årskurs 4-6 i Gullabo skola ska flyttas ut till äckelTorsås.
Jag säger att det var minsann det dummaste jag hört!
Ungdomarna blir ju förstörda redan när de kommer ut till den skithålan när de börjar sjuan.
Det är ju just i 10-12 års ålder man behöver det trygga runt omkring sig för att inte spåra ur totalt.
Låt istället Torsås, Bergkvara och Söderåkras snorungar till elever komma ut hit till ett ordentligt ställe de sista åren av sin tilllåtna barndom och eventuellt bli någorlunda vettiga tonåringar istället!
(Det första som händer när man börjar högstadiet i Torsås är nämligen att lärarna börja prenta in i var trettonårings huvud att de minsann är vuxna nu och inte får bete sig som barn längre. Inte konstigt att ungarna skriker SKÅL, öppnar snusdosan och går och knullar i närmsta buske fast de knappt vet vilket håll som är ut eller in. För är man vuxen så är man och då ska det märkas också..)

Lilla fina Gullabo vore det perfekta tillhållet för idrottsarrangeman.
Basketplan, tennisbana, fotbollsplaner -som självklart också kan utnyttjas till många många andra sporter och aktiviteter-, volleybollplaner, löprundor, orienteringsmöjligheter, grillplatser, pingishall med flera bord, klubblokal med biljardbord m.m.
Det är så lätt att se det framför sig och jag vet att det verkligen hade kunnat bli något bra.
Något som för fram Gullabo i ljuset och samtidigt ger barn och ungdomar som är idrottsintresserade (eller bara uttråkade) något att glädjas över eller åtminstone byta ut glaskrosserier och jävelskap mot.

Min generation hade i vilket fall nappat på den tiden som var då.
Men vem vet, världen förändras och människor med den.
Såna här tillställningar och sammansättningar kanske hör till 90-talet; den tiden då man fortfarande kunde ringa runt till ungarna i byn, samla ihop ett stort gäng och hitta på någonting tillsammans.
Den tiden då lusthuset var fyllt av tjejsnack och inte cigarettrök.
Då vattenspridaren på fotbollsplanens största syfte var som dusch efter ett antal fotboll- och brännbollsmatcher.
Den tiden då man kunde vara tretton år och barn utan att behöva skämmas över att vara oskuld.
- Och alltid var nykter men hade a hell of a time anyway.
En tid att skapa minnen på.
En tid som formade en till att bry sig och vilja ta vara på de små bäckarna som tillsammans, om allt går rätt till, såsmåningom ska bilda en stor å.
Jag bryr mig och det är jag säkert inte ensam om.
Men jag vet att det finns många som inte ser längre än näsan räcker, såna som inte ens försöker.
Vi människor formar inte oss själva.
En ordentlig barndom är faktiskt bland det viktigaste du kan få.


Frigiven.