Sjuk i huvet - FACEING MY FEARS

Jag kan inte fatta att jag gjort det, är så OTROLIGT stort över mig själv!

- Igår eftermiddag hoppade jag fallskärm, skydiving, självmord, kalla det vad ni vill.
För mig har det alltid varit det sista alternativet, är så jävla höjdrädd så jag knappt kan klia mig i huvet utan att få svindel.
Vägrade göra det från början igår.
Vi körde sandboading först i världens nästa minsta öken, pöte pöte.
Som snowboard fast i höga sanddynor, grymt coolt!
Synd att det var typ 100 grader varmt bara och att jag druckit ungefär 2 dl vatten och plötsligt började må sjukt illa och halvsvimma, klökas och härja.
Well well, hann hålla på ett tag i alla fall innan jag försvagades.

Totalt inställd på att inte hoppa ignorerade jag allas tjat på vägen till - och på skydivingstället.
Vafan skulle jag upp där om när jag inte hade lust, det är ju just såna saker jag försöker undvika nu - att göra sånt jag egentligen inte vill.
MEN, den andra tjejen som också tvekade och jag bestämde oss för att hänga med upp i luften ändå, hoppa eller inte, det var ju ändå schyst utsikt.
Dom delade upp oss så jag åkte tillsammans med Lena (tyska tjejen som var 100 på att hoppa. Vi ville båda ha DVD på eländet)
Med selen väl på och sittandes i planet fanns det inte så mycket att tveka om.
Snubben du hoppar med satt bakom dej, fast"kedjad" med sin mage till din rygg, med benen lindade om dig (ja det var pga hopptekniken men han var ung, lång, solbränd och blond så jag njöt av det faktum att det var det närmsta pojkvän jag kommit på flera år).
Så steg vi högre och högre och jag höll i mig hårdare och hårdare i handtaget på väggen.
"You know that you can't take that with you out eey".
Ha. Ha. Ha. Inte.

Höll på att börja grina när vi var 1 miljon högt upp och planet ändå steg rätt uppåt samtidigt som dörrfan flög upp.
Jag kollade ut och fick livs eller dödsångest, jag vet inte vilket av dem.
Snubben bakom mig satte sig på knä och sa till mig att sätta mig på hans ben.
Jag skrek tillbaka "I close my eyes now just so you know, and i'm not gonna open them 'til we're out of the plane"!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
"no you have to look!" säger männska.
Jo tjena, och svimma och panika på köpet eller, nej tack hatt.
Så satt vi där i flygplansdörröppningen med benen i vädret, jag tror aldrig jag blundat så hårt.
På videon senare fick jag beviset på det också, hela mitt huvud såg ut som en hårigt russin.
Mina ben skulle upp på den lilla fotpallen utanför planet också, pallen som jag inte såg eftersom jag gjorde knipövningar med ögonhålorna.
Öppnade högerögat ungefär en milimeter för att hitta rätt med foten och limmade sen ihop det igen.
Då reser sig människan bakom mig och kastar sig -OCH MIG- rätt ut i luften!!!!!!
AAAAHHHHHHH SJUUUUUK IIII HUUUUUUVEEEEET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sen öppnade jag ögonen, sträckte ut armarna och njöt mer än vad jag någonsin gjort i hela mitt liv.
Vi flög ju!!! :D
Haha, och kameramannen med videokameran på huvet flög runt oss också, upp och ner, åt alla håll och kanter. Fick till ett par poser i alla fall, men dom syns bara på korten.
Det bästa med filmen är att man INTE ser mina läppar, som var torra som fnöske.
Haha, försökte blöta dom med tungan men den var lika torr den.
Såg nog ungefär ut som en mumie som försökte använda en död, torr ål som lypsyl.
Born to fail (eller död, i mumiens fall)

30 sekunder fritt fall och sedan drogs fallskärmen fram.
Jahapp, då försvann marken igen och vi skuttade ett par km uppåt.
Den läskigaste parten måste jag säga var när killen började lossa mina selar.
"WHAT ARE YOU DOING"???!!
Då höll han på att göra det "bekvämt" för oss.
Ursäkta mej, det kanske bara var jag men hänga där uppe flera km upp i luften så föredrar jag faktiskt att sitta så nära den enda trygghet jag har, även om det innebär att han får mitt hår i sin mun och min svettiga stinkande rygg mot sin mage.
Kärlek kallas det för fan!
Nähe, då skulle jag hänga där och dingla för mig själv som en annan fågelskådare.
Läskigt först men när jag bara slappnade av så var det härligt.
Man såg precis överallt där uppifrån.
Sen när vi kom närmre marken och man började urskilja hus och träd var det lite småskojigt, för träden såg ut som buskar, det såg ut som i ett dataspel och jag kände mig som värsta jätten som vandrade omkring böand buskar och... ja, bär. Eller hus, same shit.

Landningen var grym, man styrde runt i cirklar innan man åkte värsta snabba störtliknande mot marken!
Och där möttes man av typ tusen high five, filmkamera upp i fejjan:
"Could this maybe be the best thing you'd ever experied ever???!!???!!"
"Yes, maybe... but I almost piied my pants!"
(Närme bajsade i brallar faktiskt men det kan man ju inte säga på film :P)

I vilket fall;
jag kan numera betrakta mig som cool för jag har HOPPAT FALLSKÄRM!!!!!!!!!!!
Och jag behöver inte tro att jag är en fegis längre, för nu har jag faktiskt trotsat alla mina rädslor utom en.

1. Dykt med hajar = Jag hatar hajar och djupt vatten!
2. Hoppat fallskärm = Jag hoppar inte ens från 3ans trampolin i simhallen för jag är så himla skrajsen för höjder!
3. Spindlar = hela stugan jag sover i här i Sydafrika är ett jäkla insektsnäste!

Kvar:
4. Björnar (men tror jag ska fortsätta hålla mig undan dom små monstrena faktiskt, att bli tuggad på av en vildnalle är ingenting jag känner vore skönt att få gjort).

Och glöm framförallt inte att jag är ENSAM nere i Sydafrika med en skranglig engelska som enda verktyg, det är ju hur bra som helst.
Fan vad jag är cool!


Frigiven.