Besviken!

Igår satt jag i en bil med världens bästa Annie.
På väg ner till Karlskrona och fler goa vänner, hade just vunnit premiärmatchen mot IFK Kalmar med 4-0.
Vilken underbar dag!
Jag att verkligen och log och tänkte "Kan man verkligen må såhär bra?!"

Som vanligt slutade Karlskronabesöket med bitterhet för både mig och Annie.
Vad är det man tror ska ha förändrats där nere från gång till gång?
Alltid samma folk som beter sig på samma sätt.

Jag har kommit till insikt med en sak.. därför är jag lite besviken just nu..
- Livet är inte mer än såhär. Det är färdigt nu, det kommer inget mera!

Jag har tagit mig igenom skolår, lekt av mig, testat massa olika yrken för att få erfarenheter och jag har förberett mig.
Inför framtiden.
Inför vad?
Den är ju här nu, framtiden!
Jag fyller 24 i sommar, det är inget nytt, ingen skillnad, det kom ingenting.
Jag blev bara vuxen utan att jag märkte det själv och nu känns det som att det inte finns något kvar att göra.
Det är dags att lägga upp det för sig, skaffa sig en slutlig utbildning och antagligen jobba med det den leder till resten av livet.
För alltid!
Fy fan så jävla tråkigt.

Jag vet inte vad det var jag väntat på egentligen, men något bättre.
Något större.
Jag trodde faktiskt någonting väntade mig men nej, det är nog inte så.
Och om man nu nöjer sig, vilket är helt okej och bra, bara man är lycklig.
Med att bo kvar här, tillsammans med en pojkvän eller ensam.
Kunde jag säkert gjort det också, MEN, jag har ju ingen pojkvän!
Aldrig egentligen haft ett seriöst förhållande och kommer antagligen aldrig få.
På grund av mitt jäkla bitterhårda skal som tidigare pojkvänsmaterial byggt upp med hjälp av shitty handlingar och beteende.
Jag vill inte ens ha nån! Jag orkar inte känna allt det där igen.
Jag trodde faktiskt jag lagt bitterheten bakom mig men Karlskronas uteliv vet verkligen hur man lockar fram det värsta ur folk..

Näe, min insikt är att om detta är livet, om det är allt livet har att ge då skiter jag i detta.
Vad fan ska jag läsa massa år i skola för om jag ändå kommer stå och stampa på samma ställe och bli surare och surare.
Och jobba ska jag ju göra förr eller senare ändå, hela fucking livet med andra ord.
Då kan jag ju lika gärna packa regnjackan, skaffa norsk personnummer igen, dra till Bergen och spola inälvorna ur döda fiskar, bli rik på ett halvår och resa runt till ställen i världen där det faktiskt har hänt saker istället.
Tänk vad man kan lära av andra kulturer genom att se och uppleva dem, istället för att läsa om dem i en bok.
Kanske till och med känna att man gör något bra av dom få år man har kvar utan rynkor runt ögonen och spruckna blodkärl på benen.

Hej jag heter Ida och jag fyller 24 i sommar.
- Hej tant Ida! Gör nåt som du vill istället för nåt du borde..

Tack, jag ska klura på den.


Frigiven.