Fredagsgrubbel

Jag känner mig så onöjd.
Utan att klaga, absolut utan att klaga.
Belåten med mig själv, att *peppar peppar* det jag tagit för mig på senaste tiden faktiskt gå bra!
Fotbollen är skoj, jobbet börjar flyta på riktigt bra och de är nöjda med mig (mycket nöjd-ord här nu).
Annie och jag hänger mycket, våren börjar komma, jag ska antagligen på Peace & Love och leva rövare i sommar med världens skönaste människor.
Jag har en bubbelbil som är jättesöt och bra!
Vi bråkar inte så mycket hemma och även om mina planer inför hösten inte är fullständiga så har jag något att falla tillbaka på om jag inte kommer på meningen med mitt liv innan dess.
Jag bryr mig inte så mycket längre (undantag utekvällar i Karlskrona där man faller 5 år tillbaka i tiden och är ung och osäker igen).
Jag går omkring osminkad i mina jeans och en T-shirt och känner inte att jag behöver mycket mer än människor som tycker om mig för den jag är runt mig.
Inte så att jag inte duschar men jag chillar, bara är och håller mig för tillfället undan allt extremt.
Det känns bäst så just nu..

Men... jag saknar något.
Jag tror det är Sydafrika men jag vet inte.
Något fattas i alla fall och jag tror jag glömde det där nere.

Det har känts så långt bort, min resa, som att den aldrig hänt.
Som att människorna jag mött och tagit till mig är påhittade.
Obehagligt på ett sätt för dom var verkligen mitt liv i 2,5 månad och just då fanns det bara det.
Sverige var inte avlägset på samma sätt, man tänkte inte så mycket på Hemma för då visste man att det fanns där, men Kapstaden kommer ju inte finnas där som jag minns den för alltid.
Antagligen aldrig mer eftersom det var en sån där "Once in a lifetime experience".

Till ikväll då jag gick in på Facebook och såg att jag hade fått ett mejl av Ross.
En ung (aaaaalltför ung) kille som jag träffade där.
Vi klickade totalt och hade han varit lite äldre hade jag inte tvekat för fem öre för det var verkligen kemi där emellan. Ack.
Vi snackade lite på "fejjan" första veckorna hemma och sen trodde jag det var med han som alla annat från Sydafrika;
- Det rann ut i sanden, glömdes bort eller kändes för avlägset för att hållas kvar vid.

Då får man detta mejl från denna goa människa som frågar; hur jag mår, vad jag gör och om jag inte ska komma tillbaka snart?
Puss och kram.
"Or ill try come there"

Tjejer och killar... gräset är alltid grönare... eller hur?!


Frigiven.