Igår cyklade jag till Bergkvara (först till Torsås och möta upp Elin. Rekordtid, 33 min!).
BAIF fyllde 80 år så de hade betalat Djurgårdens IF 70 000 papp för att ha träningsläger i Bergkvara och inklusive spela en tränings/uppsivningsmatch mot hemmalaget självt.
Allsvenskan verses div.4 och resultatet vinst till stockholmsklubben är väl inget förvånande resultat, men det var en kul grej ändå.
Svedestam hade försnack innan matchen, i hundra år.
Alla höll på att somna om vartannat och småskratta om vartannat eftersom han gjorde nån konstig andningsgrej mitt i ett ord allt som oftast, det lät som han hade druckit väldigt mycket cola och rapade hela tiden, haha usch!
Haha Elin höll på att skämmas ihjäl över mig och jag också för den delen.
När Svedestam var mitt i sitt tal så kläckte han ur sig en sån dumhet!
"Öhhh jaaa *rap* som ni ser är Djurgårdens *rap* IF här och ska spela mot Bergkvara vilket uppenbarli*rap*gen är en mycket större match än *rap* Gullabo mot Bergkvara!
Direkt när han säger det hör jag "Buuuuuuu!!! Idiot!!!!" i mitt huvud, med tanke på att jag vet att han är en Gullabohatare rätt igenom.
Men istället för att behålla det i tanken öppnar jag käften...
Tyvärr blir det inte samma Bu som jag hade i huvet som strömmar ut ur min mun, utan snarare kommer etthögt jävla bröl.
Ja, ja lät ungefär som en arg älgtjur.
Alla hörde och alla kollade och 5 sekunder efter skämdes jag som det djur jag lät som, Elin likaså.
Som tur väl var höll Svedestams och en annan snubbes jäkla tal igång i ungefär 20 minuter och var så fruktansvärt pinsamt så mitt bröl låg i lä efter några minuter..
Efter matchen gick vi in på planen för att känna på bollen.
Det var nämligen den omtalade VM-bollen diffarna släpat med sig från storstaden.
Så jäkla go var den!
Visst, lätt som en fjäder men samtidigt så härlig att dribbla med, fast vid foten på ett sätt!
Stod och latchade lite när ett gäng djurgårdspelare skulle gå förbi, en av dem flinar och tar sats för att ta bollen från mig men SWISCH blixtsnabbt Ida Ehrnborg kör en dragning åt sidan.
Haha asnöjd över att ha gjort en allsvensk järnkamin utropar ja efter honom:
"Haha! Ja du kan ju alltid försöka!"
Strax efter, i min nöjdhet, har jag en annan boll vid fötterna (vi fick inte ha kvar VM-bollen mer =/ ) och tänkte rulla den lite lätt bort till omklädningsrummen.
Först var den dock tvungen att klara sig över en lite brant backe så jag tog i lite extra för att den skulle komma över.
Och självklart, det som skulle bli en liten fin rullande boll blir ett stenhårt skott som går cirka 1,80 över marken och ganska exakt går rätt i pannan på en av Bergkvaras spelare medan han står mitt i en intervju med en fotograf.
Bra Ida Ehrnborg, inte alls typiskt dej, nej då!
Jag rusar fram och börjar mitt skamseltal men han verkar ganska oskadd så jag släpper det dåliga samvetet och lullar vidare mot Elin, cyklar och en jävligt jobbig tur hem med både uppförsbacke och motvind.
Möter upp Hannes, Nisse, Gylle, Thomas, Micke L och hans tjej för lite proffsfotboll nere på Gullabos lilla fotbollsplan. Skoj!
Fick höra där att Djurgårdspojkarna visst skulle på "dansen" på Skytteholmen på kvällen.
Avgjort: Elin och jag beger oss även dit.
MISSTAKE!
80 spänn för att gå in i den pinsamheten *ryser*.
De flesta som gått in vände efter 5 min och drog till Kalmar istället.
Vi andra som inte hade den möjligheten stannade och lyssna på Monika som sjöng schlagerlåtar och tillbringade resten av kvällen som sällskapsdjur vid chokladhjulet.
Hannes och Nisse snurrade som aldrig förr.
Så det var ju trevligt trots allt.
Haha, stötte på endel aspackade fotbollskamrater som stalkat DIF-tränare efter vissa spelares tlfnr, ringt upp och nu var överlyckliga för att de skulel till deras hotellrum senare på kvällen och snurra runt i sänghalmen.
Well good for you white trash, haha, jag hade nog gjort samma för några år sedan.
Runt 11 skulle folket vidare hem till Robban men jag var trött efter mitt cykelmaraton och kände att jag eventuellt nog inte skulle vara särskilt önskad där så jag begav mig hemåt.
Jag fattar inte riktigt mitt tänk, men efter att ha spelar the one and only finaste låten "Come give me love" av Teddan Gärdestad hela vägen hem och grävt bland tankar och känslor lite mer än nödvändigt låg jag i min säng och skrev av mig detta på mobilen igår natt:
Varför kan jag aldrig känna att jag räcker till?
Jag känner som att jag kommer vara i vägen eller att folk kommer störa sig och tycka jag är konstig/jobbig om jag tar ett steg fram.
Just nu känner jag mig så malplacerad!
Jag vill vilja festa men jag vill inte!
Jag känner inte för att ligga runt och framför allt inte på fyllan eller för en gång.
Och särskilt inte för att kunna säga att "han har jag legat med!", även om han är en känd, snygg fotbollsspelare.
Jag vet verkligen inte var eller med vilka jag hör hemma just nu.
Jag vill inte vilja ha någon men jag längtar samtidigt efter lugnet där man slipper känna press.
Jag längtar också efter att bli omtyckt för att få känna mig hel och älskbar igen.
Kom ge mig sommar
kom ge mig liv
Kom ge mig kärlek
och livsmotiv
Just nu är det Ted och jag och att han är död och våra gemensamma känslor bara finns i hans förflutna texter känns ganska ensamt.
När ska jag kunna släppa alla dessa depressiva tankar och sidor hos mig själv?
Vad är det som lockar fram dem och hur gör jag för att bli av med dem?
Varför ska jag låta så mycket ang. mig själv hänga på andra?!
Idag och imorrn ska jag iaf spela fotboll, match x 2!
Ska lägga in lite bilder från gårdagen också om jag inte glömmer bort det.
Utöver ska jag bara läsa Johan Teorins nya bok Blodläge och fortsätta min romans med Ted Gärdestads underbara musik.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar