Minns

I julklapp fick jag 112 låtar - Texter och ackord med Lars Winnerbäck.
Jag plockade fram den boken för någon timma sedan, började bläddra bakifrån och upptäckte att på insidan av pärmen satt det fast ett pletrum och en cdskiva.
Present från Lasse, man tackar.
De hann gå ett halvår innan jag upptäckte detta, jag har faktiskt inte använt boken mycket alls.
LW:s nya skiva som man fick med i packen har jag lyssnat på en gång ungefär, utan mersmak.
Inte lyssnat på honom alls på flera år faktiskt.

Men idag är det molnigt, småkyligt, lugnt och (slå mig för att jag skriver detta ordet) höstigt och gitarren ropade på mig och boken låg där och skivan gömde sig där i och soffan var öppen och dvdn var spelvänlig och Winnerbäcks röst hördes från en blå bild på TV:n.
En liveskiva - bara till mig.
Hög volym, ena benet över det andra, händerna knäppta över bröstet och slutna ögon.
Han spelar Kom Änglar som låt nummer tre och minnena öser över mig.

Hon sitter mot kylskåpet och gråter och gråter.
Han åkte just och hon fattar ingenting, varför hände ingenting, varför gjorde han ingenting, varför gjorde HON ingenting?
När ses de igen? Aldrig?
"Men den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat.
Där satt jag med mina grönbruna ögon och såg med blåögd blick
på allt jag hade förstorat"

Låten som var menad för den stunden, de tårarna, den flickan och den kärleken.
Melodin tar slut, musiken blir tyst.
Hon bränner CD-spelaren med röd blick, reser sig upp, trycker på play och sätter sig mot kylskåpet igen.


Frigiven.