Såhär ser sparade texter och tankar ut i utkorgen på min mobil sedan i söndags:

1. "Jag antar att det som känns jobbigast med att upptäckte att man önskar sig själv det bästa är att man inser att vissa andra inte gör det"

2. "Det är därför jag tänker så mycket; för att jag är så svår att förstå.
Och jag måste ju veta själv, hur ska jag annars kunna förklara mig för andra"

3. "Nästa gång jag är med någon måste det vara en person som bryr sig, annars går jag sönder helt"

4. "Jag har lärt mig att ställer man krav, då blir man ensam"

5. "Många gånger när jag blir illa behandlad av någon så försöker jag se under skalet på den personen. Istället för att skita i den försöker jag att förstå.
Men jag orkar inte vara förstående mera, jag vet bara inte hur man slutar bry sig"

6. "Måste släppa. Måste le. Måste uppskatta.
Jag har gjort mitt, jag sa ifrån för min skull, försvarade mig och gjorde mig själv stolt!
Vill han prata, förklara och reda ut är det bra, för då gör han sig själv till en bättre människa.
Står han inte för det han sagt och förslagit är det hans problem och synd om honom och hans svagheter.
Men han ska inte få knäcka min stolthet, raka rygg och högt burna huvud med sin nonchalans.
Aldrig!"

7. "Det ska inte bli en 'Du stack hål på mina drömmar 2'. "


Frigiven.