Vad är det för fel på mig?

Här sitter jag, ännu en kväll, och pratar helt random med den människan som sårat mig mest i hela världen.
Jag skämtar och lyssnar, pratar och tröstar.
Är jag fucked up i huvet eller?
Det kan väl inte vara varken hälsosamt eller normalt?!

Sjukaste är att det är inte bara nu, det är ofta, många många gånger.
Flera gånger den senaste veckan bara, med tre personer som behandlat mig som trampbar dynga allihopa.

Mår jag bättre av detta?
- Jag vet inte.
Mår jag sämre av det då?
- Jag vet inte det heller.
Bryr jag mig om dom på riktigt?
- Troligtvis inte.

Men kan jag säga saker som får dom att må bättre när nu dom sitter i skiten så måste det väl göra mig till en både sympatisk, snäll, omtänksam, bra och korkad människa, inte sant?!
- Då är det nog värt det ändå.


Frigiven.