Usch.
Jag är så trött.
Jävla krograggande och jävla raggande över huvudtaget!
Det var en kul kväll, vi har dansat som grisar.
Men.
Folk börjar hooka upp nu och det är skitkul för dom, men känn pressen!
Va kär!
HJÄÄÄÄÄLP!
Såhär skrev jag till Min Annie nyssens och det är så ja känner:
"Fan.
Jag är så trött på att aldrig bli kämpad för Annie!
Jag vet att det är flera som trott dom gillat mig här, men när jag är lite avvisande så skaffar dom direkt bara någon annan att tycka om.
Som om man vore nån jäkla dagsslända.
Ingen kämpar.
Ingen gillar en på riktigt!
Jag bryr mig inte om jag inte hånglar en kväll på krogen.
Om jag inte får ligga på tre månader.
Jag vill bara att någon kämpar för mig En Enda Gång EVER.
Men alla bara godtar ett Nej.
Sticker och skaffar någon ny att gilla.
Som om man bara vore nån slutsåld vara i en hylla på ICA och blir bortvald för ett nytt märke i gången brevid.
Utbytbara Ida Ehrnborg.
Hur speciell är jag egentligen?"
Hur speciell är du?
Jag vet inte.
Men Bob Dylan gillar jag och jag önskar jag var född på 60-talet, då kärlek var fluffiga kjolar, coola bilar och svaret var Blowing in the Wind.
Godnatt Grimslöv, jag saknar Min Annie.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar