Hur mycket kan man egentligen skriva utan att skriva för mycket?
Hur ingående får man tänka innan man tänkt way to deep?
Jag är antagligen way down under, som vanligt.
Ida Ida Ida, att du aldrig kan vara och bete dig som folk.
Å andra sidan har jag aldrig betett mig som folk, men det brukar inte vara till min nackdel.
Grejen är bara att mina nojjiga sidor inte tittar fram förrän jag börjar bry mig, just därför försöker jag undvika det så länge som möjligt.
Antingen lyckas det helt och då är det tråkigt, eller så lyckas det inte alls och då blir det istället asjobbigt.
Fast det inte behöver vara det!
Jag letar efter anledningar till att det ska smacka mig rätt i fejjan, allt jag gör och allt jag inte gör.
Jag gräver en grop, lägger mig i den, blundar och snurrar ett par varv medans den fylls igen.
Och när jag väl ska försöka ta mig ur den sen så har jag inte den blekaste aning om var som är fram och bak eller upp eller ner.
Jävla complicated, "SIV"; ta över min hjärnverksamhet, PLEASE!
Annars e de prima ballerina.
Halsen är *peppar peppar* bra och ikväll är det premiärträning med volleyboll.
Lifehouse verkar tydligen ha kommit ut med ett nytt album utan att jag lagt märke till nåt.
Skickligt av dem, nu återstår bara att se om låtarna är något att ha också.
Dom la ju ändå ribban ganska högt med de två första skivorna.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar