Jag förstår inte

Kan någon förklara för jag jag förstår verkligen inte.
Varför bråkar vi hela tiden?
Varför slutar nästan inga samtal med leenden och kramar?
Varför ska det altid vara någons fel?
Jag förstår det verkligen inte.

Jag vill inte bråka. Det är det sista jag vill.
"Idag när jag var ute och gick på förmiddagen så kände jag verkligen att 'nu känns det bra, jag är varken svart eller vit. Glad eller arg. Jag är mittemellan, det är skönt och jag trivs med det'."
Några sekunder efter det började vi bråka.

Varför lyssnar vi inte på varandra, varför handlar allting om att ha rätt?
Varför ska vi älta saker som betts om ursäkt för?
Säg inte att du godtar en ursäkt om du inte gör det, det är fel!
Varför är det enda Du bryr dig om vilket tonläge jag har på rösten när vi diskuterar?
Vad spelar det för roll om jag går upp i halvfalsett av frustration eller inte, kan Du inte bara lyssna på mina ord?

Ingen är väl dålig med vilje.
Det kan inte finnas någon som gör saker på fel sätt för att verka dum.
För att få höra att den är dum.
Vem fan vill höra att man är dum??!!
Inte jag i alla fall. Jag är trött på det nu.
Jag är inte dum och jag tänker inte låta någon få mig att tro det fler gånger.
Ni kan vara där nere och trassla själva.
Det här var sista gången, åtminstone för denna veckan.
(Man ska ha mål och krav på sig själv, men får ändå börja någolunda realistiskt. Visst kan man lära gamla hundar sitta, men inte på en dag.)

"Hellre missförstått geni än glasklar idiot"

Frigiven.