Det jag tar åt mig mest av, det jag avskyr nåt så fruktansvärt och inte kan släppa är när jag inte räknas för någon.
Någon som behandlar mig som om jag gjorde det.
Annie och jag pratade om detta innan idag.
Det behöver inte vara kärlek det handlar om, det kan lika gott bara vara rent och skärt sex.
Egentligen har jag inte problem med det, att vi inte betyder något för varandra men ändå njuter av varandras sällskap.
- Eller kroppar för den delen, om vi ska hänvisa till det också.
Men det jag inte klarar av är när en person kommer till mig och är ute efter nåt av dessa exempel och det inte spelar någon roll för honom om det är MIG han utför det med eller någon annan.
Att veta att man är "nån" och "vem som helst" för någon, samtidigt som den personen behandlar en som om man vore motsatsen.
Tar på en som om man betyder något.
Som att även om det aldrig kommer bli någonting oss emellan, även om det inte är kärlek utan bara behov av närhet så är det ändå DIG jag vill tillfredställa detta behovet med.
DIG jag trivs med och DIG jag vill ha här.
- Då hade det varit lugnt.
Men!
Nu är det inte så.
Jag kunde lika gärna varit någon annan.
Sånt hatar jag.
För många gånger har jag hatat det.
Att inte betyda mest kan jag ta, för det kan jag förstå.
Men att betyda ingenting är ingenting för mig.
Jag är mer än så.
Frigiven.
2 kommentarer:
Ida, det här inlägget var som skrivet av mig. Usch, jag vet hur det känns.
Hoppas du mår ok o så där!!! Kul att hitta din blogg.
KRAM
Usch, inte kul det där alltså.
Och det värsta med att inse att du prioriterar din värdighet högst och faktiskt tycker att du förtjänar bättre än så är att du ofta slutar som ensam.
Annars mår jag verkligen finnemang! allt är grymt bra, men nätterna suger tag i en ibland och drar ur en såna här saker..
Det dåliga med mig är att det bara är de destruktiva sakerna jag lyckas kluddra ner i bloggen :P
hoppas det är bra med dig också! kram!
Skicka en kommentar