Konstaterat:

- Jag är verkligen världens värsta människa när jag är trött!

Jag blir depressiv, destruktiv, sur, gnällig, negativ, lättirriterad, stressad, bitchig, tycker jävligt synd om mig själv och ser allt i svart.
Igår var en sån dag då jag var allt detta.
Hur denna dagen kommer te sig vet jag inte riktigt än men jag har den där jobbiga känslan i magen och de dumma tankarna i huvet.
De som kommer utav the beating of my heart (för att slippa vara mer ingående).
Varför kan jag inte sluta tänka att allting kommer gå åt helvete??
Att han inte kan tycka och känna skarpt så mycket längre än Nu, att det måste lägga sig snart.

Så jävla fjantigt av mig men jag kan inte hålla skiten bort från mitt huvud.
Jag vet ju att det känns jättebra egentligen och att jag inte är orolig alls (inte utöver det normala i alla fall..) men så fort dessa dagarna kommer så blir ja så jävla nipprig och vill typ bara springa ifrån allt innan jag tycker om ännu mer vilket leder till att det kommer bränna extra mycket när det går åt helvete!
Och jag försöker hålla bort orden men de pickar i mina tankar som en hackspett på en lyktstolpe:

Vad

Händer

Seeeeeeeeeen?!

Fasen också, jag måste verkligen sova ut så jag slipper de här dumheterna!
Fuck Naturkunskap, jag går och lägger mig!

Frigiven.