Löfte!

Från och med NU lovar jag av hela mitt hjärta och över allt och alla jag bryr mig om att jag, den 18 juni SKA delta i Malmömilen, tävlingskategorin där man måste ha sprungit en mil under 45 minuter för att få deltaga.

Jag ska bevisa för min förbannat trångsynta och "Jag är bara realistisk" pappa att JAG kommer klara det, med råge!
Efteråt ska jag sedan kasta alla jävla:

- Du borde nog satsa Göteborgsvarvet istället..
- Jag är bara realistisk...
- Vet du vad världsrekordet på en mil för damer är egentligen?!
- Det kommer inte gå
Och. Så. Vidare. - i ansiktet på honom.

Jag är trött på det!
Jag är trött på att ha jobbat hur länge som helst för att vänja mig av med min prestationsångest, lära mig tävla mot mig själv och klockan istället för alla andra runt omkring mig och sedan få höra såna här saker från mitt egna kött och blod!
Jag är trött på att inte våga testa något nytt för att jag är rädd för att vara dålig på det.
Jag är trött på att vara REALISTISK!!!!!!
Man kommer ingenstans som "realist", däremot nöjer man sig och stannar upp .

Sån är inte jag och vill inte bli heller.
HÖGST 45 minuter pappa, och jag kommer garanterat inte komma i mål bland de första men det gör mig ingenting för det är inte mitt mål med detta.
Mitt mål har hela tiden att ha ett högt mål och VÅGA klara det.
Nu har jag ett till och det är att bevisa för mig själv att du har fel.

Om du inte vet vad In your face mothaaafuckaaaah betyder så kanske det är bäst att du tar reda på det innan 18 juni.

Frigiven.