Idag saknar jag alla mina tjejkompisar. Känner mig mer manlig för varje dag här bland testosteronmolnen.

Jag vill fnissa och skvallra!

Jag vill inte att det ska sluta kännas bra

Antar att medvetenheten försvann för ett tag;

att jag slutade förvänta mig ett snart slut

Men vad är skillnaden idag? Min skillnad. Din skillnad.

Vilken skillnad?

Är vi bara Ett här i låtsasvärlden eller har vi turen att vara verkliga

även i verkligheten?

Det kanske är bra att ha smärtan i närminnet

Att aldrig ta för givet, att alltid uppskatta

Det känns som ett skämt varje morgon jag ser att du ligger kvar

Och mitt i mina tankar av förvåning ler du mot mig

Jag vet inte vad jag ska tycka eller känna,

jag vill bara att du ska stanna kvar och fortsätta stoppa tiden med dina känslor

Frigiven.