Höga skrik i kör.
Skrik av rädsla och ovetskap.
Vill vara kvar i tryggheten.
Vad finns där ute? Har aldrig varit där.
Varför tvingar ni in oss i en brummande, vibrerande låda?
Allt är svart här inne, och fuktigt.
Lukten av mardrömmar är tjock i luften som ingen vill andas.
Ännu mer skrik.
Av det lilla vi känner till är detta inget.
Visste inte ens att det fanns mer än att stå.
Bli av med tyngden under magen två gånger om dagen - den kommer alltid tillbaka..
Kall metall mot bar hud. Obehag.
Men tyngden försvinner i alla fall en stund.
Det eviga ätandet. Tugg tugg tugg.
Smutsigt golv och frän doft.
Vi är många här inne, men ingen familj.
Alla är ensamma.
Så många egna fängelsen.
Skrik.
Skräck.
Och mörker.
Så är det:
- Vissa får åka på grönbete
- Resten har döden som arbete.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar