Hej då Tristan

När jag köpte Tristan hade han ett dåligt öga, veterinären hade sagt att det var kattsnuva. En vecka senare, när jag tog hem honom var ögat lite värre, men jag fick en salva som veterinären skrivit ut som skulle hjälpa.

Efter att ha haft honom en vecka var ögat sämre och det andra hade också blivit dåligt. Åkte till veterinären som konstaterade klamydiainfektion, hon visste inte om ögat gick att rädda eftersom det var så svullet. Hämtade ut medicin.

Dagen efter var det, om så möjligt ännu värre. Jag åkte tillbaka till kliniken och fick smärtstillande och en tratt.

Efter att han sen blivit sämre och sämre fick vi åka tillbaka till veterinären efter ett par dagar. Den mannen som då tog emot oss var det värsta jag varit med om. Jag kommer lägga in en text i nästa inlägg där jag berättar om det. Den ska även skickas in till tidningen, tillsammans med fler insändare från fler som upplevt samma som jag.

I vilket fall; Tristans öga är sprucket och måste tas bort.

Dessa veckor har varit fruktansvärda och de mängder tårar jag gråtit går säkert att mäta upp i liter. Som min kise har lidit och plågats. Jag har gått upp varje natt för att tvätta hans ögon för att han alls ska kunna se.

Jag har gått hem från skolan varje dag för att tvätta honom och ge mediciner. Nu har det gått så långt att jag brutit ihop helt, det går inte mer.

Om en och en halv timma ska jag lämna Tristan där jag hämtade honom, de ska ha hand om honom efter operationen, som är i morgon på en annan veterinär klinik med ögonspecialister.

Problemet är att Tristan kliar sig som en galning och antagligen har nån annan sjukdom i pälsen eller huden, han har utslag och rugor, även om de knappt syns.

Hans öron är svullna och ömma såriga också, så han har troligen skabb i dem också.

Så mycket för en sån liten kise,och det enda han gör är att leka, när han orkar.

Alla gånger jag petat honom i ögonen, rensat smuts, tvingat honom att ha tratt och tvingat i honom mediciner.

Han har ALDRIG ens försökt riva eller bita mig, han bara tyr sig och kommer till mig och kryper upp i min nacke när han är rädd.

Han vill gosa och ligga i knät hela tiden, men jag vågar inte ifall hans kliande sjukdom smittar.

Jag älskar min lilla kise så mycket fast jag bara haft honom i två och en halv vecka.

Nu vet jag inte om jag någonsin kommer att få tillbaka honom, om han kommer överleva.

Det gör så ont så jag dör och jag går runt och ser ut som en idiot för jag kan inte sluta gråta.

Jag skäms för att jag sviker honom, men jag räcker inte till längre.

Fan.

Frigiven.