som när stormen tog och tog
när du blev alldeles tom
och smärta blev din dräkt
Det har aldrig varit så svårt
som att möta din blick
när vetskapen om att medlidande
är mest likgiltigt av allt
Naken i svart stirrar du ingenting i ögonen
rakt ut där ingenting någonsin blir bra
Men evigheten blir kortare för var minut som går
jag har värmen mellan öppna armar
när du fryser finns jag här
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar