Nu hade jag planerat att lägga in lite bilder från min solskenspromenad på Näsby naturområde innan idag. Men nu ångrade jag mig plötsligt, har ingen lust mer.
Kollade lite bilder på facebook på människor som brukade vara en stor del av mitt liv. Kanske till och med den största.
Jag minns ett tillfälle i en soffa för väldigt många år sedan. Ett ämne som diskuterades. Kort som lades på bordet. Inget stort då, mer meriterande än betydande.
Konstigt.
Idag hade det aldrig gått, jag hade aldrig velat höra. KUNNAT höra. Jag hade gått sönder och aldrig kunnat tänka på nåt annat.
Det är tiden som är skillnaden, och vissa andra människor och händelser som hänt under den. Så himla skumt att saker som inte rört mig i ryggen tidigare, numera kan kännas som tabu.
Inte för att det spelar någon roll egentligen, som att man vill veta eller berätta, absolut inte. Det är bara tanken som är jobbig.
Det kanske har med styrkan och allvaret att göra också, jag vet inte.
Bäst att börja damma och dammsuga nu istället och släppa virrvarrtankarna.
Imorrn kommer Martin och Simon så då ska de blänka här. Finbesök!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar