Med en enkel tulipan

Helgen är slut och Erik är på tåget hem till Malmö.

Det är så svårt att acceptera att det är som med vänskap; att man kan störa sig som fan och gå och irritera sig på varandra, även om man inte setts på länge och egentligen bara borde vilja kasta sig i varandras armar och ständigt bara kasta kärlek på den andra.

Såklart det inte funkar så!

Jag har bara svårt att vänja mig vid det...

Men det känns alltid bra när de perioderna/timmarna går över och allt känns så sjukt bra helt plötsligt.

När vi hade ett årsdag gjorde jag en låt till Erik. Jag visste inte vad jag skulle göra med alla tankar, eller vad jag skulle omvandla mina känslor till och köpa för pengar och ge honom i present, så jag skrev ut dem istället och uppfann en melodi till.

Idag spelade jag låten för honom, med skakande händer och en darrande röst.

Efteråt blev jag generad, gråtfärdig och till sist arg och utmattad.

Erik förstod inte varför.

"Det känns så jobbigt att ha sjungit den för dig. Det jag sjunger är exakt som det var för mig då, och nu med. Du får inte trampa på den", var det enda jag kunde säga.

"Det skulle jag aldrig göra. Aldrig.

Du kan få spela den på vår dag nästa år. Och året efter också. Och fem år senare med.

OOooooch sen då, säger du då. Ja, du kan få spela den för mig varje år tills vi dör. Jag kommer aldrig trampa på den. Det var så för mig också, och Är."

Vad ska jag göra med allt det här? Hur fick jag det och är det sant att jag kommer få behålla det?
Jag har så många människor som uppskattar mig, finns där alltid och ständigt, utan att göra eller säga nånting, får mig att sträva efter att bli en bra människa och hålla mig i den rollen.

Det känns så tryggt.

Jag har inte skickat några alla <3 dag-kort, men imorrn kommer jag tänka kärlek hela dagen.

Och för Marabou, eller vilka det nu var som har gjort nån jävla chokladkampanj för "alla singlars dag" så tycker jag de kan stoppa upp hela idén i röven, för de enda de gör är att sabba grundtanken med den här sk. traditionen.

Alla-hjärtans-dag är ingen dag för människor i förhållande. Det handlar om KÄRLEK och att man ibland kan behöva en påminnelse för att visa den.

Och då spelar det ingen roll om man är gift sedan 50 år tillbaka, 3 år gammal och gör ett kort med hjärta på till mamma och pappa eller 25 bast och ringer en vän man inte pratat med på ett par månader.

Kärlek är OMTANKE, inte förhållande.

Allt är egna ord med egen innebörd, en del av kakan helt enkelt.

Inte nån jävla chokladask med hjärtformade bitar med äcklig fyllning i.

Jag köpte mig själv en bukett tulpaner idag också, det ska jag göra varje vecka jag tycker jag förtjänar det.

Förra veckan var de rosa-vita. Idag är de gul-röda.

Jag och Erik hittade Röda Korset i stan också, asnice, jag köpte en sjal i jätteglada, varma sommarfärger, och en gul söt vas att ha mina blommor i. Visar imorrn!

Och till alla där ute, singlar eller i tvåsamhet:

- Köp ingen jäkla jippochoklad imorrn, köp nåt ni vill ha som belöning för att ni är så speciella och fina och älskar er själva.

Frigiven.