Eller... han kanske inte behöver ta gift på det.. men, han kan ju hoppa upp och sätta sig på det... till exempel"
Rasmus på luffen är en sjukt bra film, i alla syften och vinklar.
Mitt leende var så stort så det nästan sprack när de sjöng Kattvisan.
Allan Edwall var helt fantastisk, likaså Astrid Lindgren. Vilken skådespelare och vilken författarina. More of that säger jag bara.
Men det är väl försent nu, världen är nog för långt gången och människan är väl fastlimmad för gott på sina alltför höga hästar.
Jag tänker i alla fall tillbringa den här dagen med att drömma mig tillbaka till tiden "då allt var mycket bättre" även om det kanske egentligen bara handlar om att andra saker var sämre och att allt var väldigt annorlunda.
Men efter två dagar utan varken fungerande telefon eller internet har jag jag insett hur beroende man egentligen är av dagens teknik. Och jag gillar det INTE.
Jag önskar det fanns en oändlig landsbygd och ett evigt solsken. Då skulle jag gå barfota, spela munspel, öppna grindar och ströva längs grusvägar omgivna av blomsterängar och sjunga om natten då jag drömde att jag hade en katt.
Fantastiskt!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar