Men idag är det Alla Hjärtans Dag. I don't give a fuckelifuckingfuck egentligen, samtidigt som jag anser att grundtanken om omtanken är fin.
Jag bara klarar inte av vad det har blivit.
Me & Mah Löve firar inte 14e februari, det gjorde vi inte förra året heller. Visst, jag hade inte slagit till honom om han gett mig en ros, men samtidigt bryr jag mick inte ett smack om han inte gör det!
Som sagt; grundtanken är fin, men det som stööööööööör mig så jävla mycket (Och numera kan jag helt ärligt säga att jag inte är bitter för att jag är singel på alla hjärtans dag, för det är jag inte. Det var inte därför jag var bitter förr heller, men då jag faktiskt var singel då hade jag liksom inte så mycket att motbevisa dem som tyckte/trodde det).
Here it comes:
- VAAAAAAAARFÖÖÖÖÖÖÖÖR ska alla jäkla människor ta kort på sina presenter sekunden efter de fått dem, och lägga ut på facebook. För att sedan skriva tacket där?
Eller tvärtom: skriva till sin darling på fejjan och endast tagga den vid namn (dvs. inte ens skriva i dens logg) så den PLUS ALLA ANDRA I HELA VÄRLDEN ser att de älskar varandra så ofantligt sjukt jäkla mycket.
Folkens, missförstå mig inte, kärlek är det finaste som finns, really. Jag tycker det och jag älskar också min pojkvän så jag vet hur det känns.
Men inte skriver jag det till honom på facebook, jag säger till till honom.
Och han säger det till mig. Och gör gulliga saker för mig, utan att jag skriver det på facebook. Inte ens ett tack på facebook.
Och han säger det till mig. Och gör gulliga saker för mig, utan att jag skriver det på facebook. Inte ens ett tack på facebook.
Jag säger det till honom istället och så kan vi va puttinuttiga och tacksamma och älska varandra och kolla varann djupt i ögonen så det riktigt bränner i hjärtat.
Utan att nån annan ser det.
Är jag dum i huvudet nu och dömande så snälla skäll ut och korrekta mig. Säg emot mig!
Men jag kan inte för allt i världen förstå varför alla andra ska behöva ta del av allt det där som är "oss emellan".
Jag lägger ut saker i min blogg, jag skriver grejer vi säger. Jag vill gärna minnas dem och det är inte de inläggen jag länkar på facebook. Varför skulle nån bry sig?
Förlåt om jag gör någon upprörd nu, det är inte meningen att vara taskig. Jag bara tycker såhär. Och jag är glad för er skull, ni som är lyckliga över era blommor och presenter. Det är fint och jag fattar att man vill visa världen sin kärlek.
Men, på facebook?
Frigiven.
7 kommentarer:
Haha!! Så jäkla rätt! Håller med dig till tusen och jag har också en sambo, men vi känner inget direkt extra bara för att det är den 14 februari... Men jag har också precis sett sisådär 7 st som har lagt ut presenter och tackat för dem.. Herreguuuuuud!!!! Grym blogg by the way! =)
haha eller hur, jag blir knäpp på dem! och ändå får jag dåligt samvete för att jag klankar ner på presenter och kärleksgåvor folk visar upp på "day of love".. men skönt, då vet ja att vi e två ;D och TACK! kul att du tycker det =)
Om det inte syns på facebook så har det inte hänt! Tycks vissa tro. /HC
Nej det känns lite så. competition i kärlek på fejjan, hujedamig!
Så jävla bitter är du ida :D
Sorry :-/ Men jag blev så glad och överraskad.. Jag ringde och tackade honom också. Ville bara visa hur stolt jag var över att ha en sån fantastisk man....
Man vill väl (iallafall jag) att om det händer något som man blir sådär helt sjukt glad av vill man bara dela det med hela världen. Man vill bara ringa och berätta det för alla... That¨s me anyway..
Sofie, det var ingenting personligt mot dig. Det var bara min åsikt efter att ha sett 1000 såna inlägg på fejjan. Jag hade inte dig i åtanke. Kan tänka mig att de flesta som tänker jag som i den situatinen inte reagerar om deras närmsta vänner gör så utan på resten av folket dom inte känner så väl.
Du vet vad jag tycker om alla hjärtans dag. :)
Skicka en kommentar