Jag har varit så dum, jag har låtit mig själv påverkas negativt av musiken - min vanligtvis bästa vän i vått och torrt. Mitt livsserum och min terapi.
Jag har undvikit och hållit mig undan, allt för att slippa blanda mig in i alla känslor den förmedlar, medan jag själv har drunknat i mina egna.
Vilket jag gör fortfarande, drunknar alltså. Men inte lika drastiskt idag som för tre dagar sedan.
Jag hoppas att snart någon gång inom kort ska enough vara enough och jag ska bli mig själv igen, som jag vill vara.
Att lära sig att ta saker för vad de är och inte låta mig dras ner av mina tankar.
Face your fear. Idag lyssnar jag på Roxette samlingsalbum och leker med fina minnen från förr.
Bättre det än att leka destruktiv spåtant som jag gjort på heltid senaste.
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar