När det förflutna hinner ikapp

Jag drömmer ofta att jag är jagad, riktigt äckliga drömmar faktiskt. Men med tanke på att jag alltid brukar kunna smita undan faran eller kicka asset ur den i sista sekund så brukar jag mer kategorisera dessa drömmar under Action.

Men inte inatt.

Nu har jag gjort allt för att förtränga denna dröm, hade sjuka problem med att somna om och lampan fick vara tänd en bra stund..

Jag cyklade omkring, eller körde bil, kanske nåt mellanting.

Annie satt framför mig men det var jag som körde.

Många gånger var det fel väg, och vi hade nån tid och passa, så det blev många snabbtörnar och U-svängar.

Grejen var att det var någon efter oss hela tiden så jag var tvungen att köra som en dåre på denna lilla väg som det var, vilket resulterade i att jag inte alltid klarade alla kurvor.

Efter ett tag upptäckte jag att det var som ett TV-spel; samma bana hela tiden.

Jag var alltså tvungen att klara alla "hinder" för att komma fram.

Den sista delen av "banan" var svårast. Man skulle genom en trädgård med högt gräs och mossig grund. Sista gången jag testade var ajg bombsäker på att klara det. DÅ, självklart, är det bara ett hjul kvar på cykeln och ettans växel är det enda som finns.

Man kunde också bara trampa med händerna av nån konstig anledning.

Så, jag gjorde det så fort jag kunde men stod praktiskt taget still, samtidigt som en äcklig jävla blandning mellan flåsande monster och gammal pervers missbildad snuskgubbe kom närmre och närmre.

Han sa nåt i mitt öra med sin äckliga röst och jag försökte verkligen komma därifrån för det var så nära...bara några meter... men då kände jag hans äckliga hårda hand grabba tag runt min arm och dra ner mig.

Där vaknade jag med ett ryck och hörde äcklets röst eka i huvudet.

Han fångade mig. Jag kom inte undan.

Det har ALDRIG hänt i nån av mina drömmar att den som jagat mig har hunnit ifatt mig och faktiskt fångat mig.

Om jag ska vara ärlig skrämmer det mig jävligt mycket.

Jag vet att jag tänkt mycket på gamla tider på senaste, haft ångest från och till och verkligen låtit det dra ner mig.

Och nu visar det sig i mina drömmar också:

- Mitt förflutna har officiellt hunnit ikapp mig. Och uppå det tagit mig till fånga.

Vad gör man?

Frigiven.