Lugnet efter stormen

Den största chocken (den som fortfarande sitter i) var nog när glittret och allt det sprudlande lite i taget la sig och man insåg att vi är som alla andra.

Vi är inte något undantag, vi måste gå igenom och jobba lika hårt som vem som helst.

Du och jag är inte odödliga tillsammans.

Men jag vill så gärna att det ska vara så.

Det är nog de där tankarna som skrämmer mig mest.

Frigiven.