Jag får såna sjuka känslor ibland om att jag håller på att förstöra allt som betyder något för mig.
Vet inte varför dessa vågor svallar över mig då och då men det är ärligt talat en hemsk känsla som framkallar riktig ångest.
Möjligtvis stämmer inte känslorna och jag kan vara lugn, men vem fan vet det. Och när jag känner såhär vill jag så fort som möjligt reda ut det med personen jag just då tänker på och är rädd att förlora. När jag väl gjort det visar det sig oftast det jag känt på mig har varit helt fel. Då kommer ännu en våg av ångestkänslor över mig, ångest över att jag kunde tro såna saker om en person som inte tänkt tanken.
Ångest över hur jag kan hitta på om och om och om och om igen.
Och ångest över att jag aldrig lär mig, hur mycket jag än tror att jag nu lärt av mitt misstag gör jag det ändå nästa gång igen.
Å varje gång känslan faller på mig tänker jag på gångerna när jag gjort så innan, och kommer fram till att JUST denna gången är det annorlunda, nu har det verkligen gått åt helvete.

Det sorgliga är att om jag fortsätter med detta, kommer jag förr eller senare få rätt.
Hur fan bryter man ett sånt här mönster?

Frigiven.