och Ida överallt.
Mina åsikter, mina ståndpunkter, mina egenskaper och min splittrade personlighet.
Kamelonten. Pojkflickan. Idrottstjejen. Bonnaflickan. Naturmänniskan. Arbetsnarkomanen. Ambitiösa, bestämda unga kvinnan och den flitiga, presterande studenten.
Man är så många olika saker och delar.
Vem är vilken och vart hör vilken skepnad hemma?
Min ålder och mitt CV ser ut som att jag har hunnit med så sjukt mycket, närmar mig 30 och lika gärna kunde ha börjat bilda familj. Livsstadium.
Men pizzabagaren som hade 18-årsgräns på starköl bad mig om legetimation, inte Erik, det behövdes inte, sa han.
Jag blir så förvirrad. Jag känner mig inte gammal. Men inte så ung heller. Inte 18. Inte 30. Jag är ingetdera i och för sig, men vilket håll strävar jag åt? Och om jag nu strävar, är det det hållet jag vill åt egentligen?
Ska jag ta på mig mina mjukisbyxor och t-shirt och vara bekväm, eller ska jag vänja mig vid lite strikta kläder som visar att här är jag och jag vet vad jag vill?!
Kan jag inte veta vad vill i träningskläder? Det känns som att det är då jag både VET och VILL som mest.
Männen glor med tungan hängandes mot hakan. Jag hugger ifrån, jag svarar tillbaka, jag har på mig vad jag vill. Mår illa. Trodde jag var en av dem.
Men kvinnorna kastar blickar över axeln, ogillande, kalla. Talar genom omvägar och jag har för lite kläder på mig. Jag? Jag ser ju ut som en pojke?! Vem utmanar jag?
Ingen är rak, ingen ger respekt. Alla spottar eller slickar och bara tar tar tar.
Jag tänker inte bli slukad. Jag tänkte inte det i alla fall, men på ett eller annat sätt är jag det i alla fall.
Måste. Stå. Upp. För. Mig. Själv.
Men kampen är hård, snabb och tuff. Jag stannar plötsligt till och tänker på mitt värde, som inte är lika tydligt för mig längre.
Nakna är vi alla samma skrot och korn. Men när kläderna kommer på delas vi upp och kategoriseras. Bakom tyget gömmer sig insidan och kanske också den fria viljan.
Jag står stadigt blottad, men påklädd letar jag både efter vägen ut och vägen in. Vet inte vilken som är minst riskabel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar