- Heart only knows best if the mind knows what the heart wants...
Det tyckte jag var förbannat bra.
Vi har inte snackat på ett år och när vi plötsligt gör det har han gått från naiv pojkspoling till vis ung man. Det var så häftigt!
Och det sjukaste är att han plötsligt TACKADE mig, för något jag sagt för länge sedan, som han burit med sig och verkligen tänkt på.
Vi hade pratat och jag med min korta stubin och eldiga temperament tröttnade plötsligt på hans snack, som på den tiden var väldigt självcentrerat och ibland till och med aningens korkat.
Såhär skrev han, och det verkligen fyllde mig med värme att höra detta:
"And I remembered something you told me the last time we spoke ,and it has stuck with me ever since
Hahahha It's a small thing, but probably one of the most important things to remember. You said that I was always to focused on what I wanted to talk about, but was never interested in what you had to say.
And I never really understood it, but then I realised that I was just being to focused on what I was doing and wasn't focused or interested in what was going around me.
Hahah Ida such a toughy
But you are fucking influential.
Like, what you said to me helped me a lot when I was learning hey I just kept it at the back of my mind".
Att prata med den här killen nu (21 år gammal) var så enormt stor skillnad mot när vi snackade för ett år sedan, han hade förändrats så enormt! Och jag med. I vilket fall har bådas våra liv tagit makabra svängar och det vi kommit fram till båda två, ridandes ut ur stormen, är vad vi vill lägga vår energi på. Tankar på vad som gör oss lyckliga och vad vi behöver i våra liv för att må så bra som möjligt. Vad det egentligen är som räknas och hur pass oviktiga vissa saker som man tidigare strävat efter är.
Fantastiskt samtal måste jag säga! Denna lilla 17-åring som var med en grupp skolungdomar, som jag fick ansvara för i två dagar, när de gjorde nån slags praktik på ridskolan för handikappade och utvecklingsstörda som jag jobbade på i Sydafrika, Kapstaden. Här sitter vi och snackar, snart 4 år senare. Jag 27 och han 21. Vi befinner oss i helt olika världar, i helt olika delar av livet. Ändå kan vi finna, hjälpa och peppa varandra, ta del av den andras problem och lära av dens erfarenheter. Så himla fint. Det kallar jag vänskap!
Jag sa till honom att jag tyckte det var så kul att den människa det skulle visa sig att jag skulle behålla kontakten mest med efter min volontärresa till Sydafrika blev en ung kille som jag bara stötte ihop med av en slump. Visst visade det sig redan då att vi hade vissa gemensamma intressen och tankar, men de kretsade mest kring musik. Och ändå! Åldersmässigt är 17 och 24 ganska stor skillnad. I vilket fall; hans svar på mina tankar om den kontakt vi har och att den faktiskt hållit i sig var:
- Ida, that's because we're cool ;)
Jag fattade inte riktigt (även om jag såklart höll med!)
- We talk about more interesting things because we're cool hahah like I still Remember your name, and your insanely difficult surname! I don't remember people that easily unless I know/sense how important they are
Haha! Mitt ego har verkligen boostats efter detta samtal! Vilken kille va, och bara 21! Han kommer bli en riktigt fin man, lyckliga tjej som får honom vill jag lova! Om nån är intresserad får ni kontakta mig så ska jag se vad jag kan ordna ;)
Sådär, det var allt från mig. Var bara tvungen att skvallra av mig lite om de svängar som livet kan ta, om människor som plötsligt dyker upp för att stanna och vad lite brutalitet ibland kan göra med en ;)
Puss o Kram
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar