Efter en dag full av donande sitter jag nu här i soffan i VÅR egna lägenhet och kollar Ally McBeal. Erik sitter vid sin dator i sovrummet och grejar.
Teet är uppdrucket, päronet är tuggat ända in till kärnhuset och nu kan jag andas ut och reflektera.
- Det känns bra. Och fint. Och skönt.
Jag kom hit till Borås igår, tillsammans med Annie. Vi hjälptes åt att köra min bubbelbil hit med alla grejer jag kunde packa in i det lilla utrymmet. Det blev mer än vad man kan tro!
Jag blir otroligt tillfredsställd av att packa in saker i utrymmen då det blir som ett pussel; utnyttja varje liten yta och låta grejerna stötta upp varandra.
Det blev perfekt igår och jag kände mig som ett packningsproffs.
När vi kom fram hit så packade vi in allt, Annie gosade ner sig i soffan medan jag packade upp pryttlar och så småningom drog vi och köpte pizza och cola för att parkera oss framför TV:n och kolla dvd:
- Hairspray!
En klassiker i våra kretsar... ;)
Jag ska inte ljuga - mina fötter var iskalla igår. Jag var livrädd och orolig och hade skitmycket ångest över hela den här flytta till ny stad trots fortfarande sjukskrivning, nytt jobb, bli sambo med killen och knappt känna en kotte utöver honom. Panik panik panik.
Men, idag har jag fått vara själv hemma en hel del och stadgat in mig lite granna.
Solen sken som en välkommen hit-present (i den alltid så regniga staden Borås) och jag tog med en promenad runt sjön vid det närliggande skogsområdet.
Efteråt satte jag mig på en bänk, med ansiktet rakt mot solen, och bara blundade och njöt.
Det finns inte mycket som kan få en att må bättre än den första vårsolen.
Kråkor och sjöfåglar struttade omkring på isen, som fortfarande låg tunn på sjön och småfåglarna kvittrade i skogen bakom mig.
Underbart.
Jag vilade lite och sen åkte jag och handlade, mat och tulpaner. En ny "regel" jag gett mig själv är att alltid försöka ha blombuketter hemma, att alltid ha en vas framme i något av rummen. Det ger så mycket, man blir glad.
Sen vilade jag lite till och efteråt lagade jag rotmos och pestolax tills Erik kom hem.
Ikväll har vi kuttrat och myst och sakta men säkert gjort oss hemmastadda i vårt gemensamma hem. Lyssnat på musik och packat upp kläder, satt saker i hyllor, planerat och strukturerat tankar om hur vi vill ha det.
Jag tycker vi lyckats bra hittills (en dag, jag vet, haha) med att få ihop våra olika stilar. Dom utgör en bra kombination. Hittills, som sagt.
Jag nojar alltid så mycket innan saker som planerats länge faktiskt sker. Det är som dra-av-plåster-effekten, man ska göra det fort! Då hinner man inte tänka och känna efter.
Spontaniteten funkar bäst på mig och min virriga ångestskalle.
T ex att man bor i samma stad, har varit tillsammans ett tag och plötsligt inser man att trots att båda har egen lägenhet så bor man egentligen tillsammans, man är alltid ihop. Så *poff* bestämmer man sig för att man lika gärna kan bli sambos på riktigt.
Inte så komplicerat liksom.
Så har ju inte vi kunnat göra riktigt. Här har vi åkt emellan, år ut och år in, 100-tals mil hit och dit. Eller, tusentals snarare.
Den här flytten har vi pratat om länge, men det blev aktuell på riktigt i höstas,vi kom till en punkt där vi var tvungna att planera ett liv ihop för att kunna få ihop våra egna på var sitt håll.
Sen dess har vi gått och väntat på den här stunden, dagen, då det äntligen var dags.
Man hinner tänka många tankar på 5 månader hörrni. Jag hinner tänka många tankar på en minut liksom. Ja, haha, ni kan ju tänka er.
Skitsamma!
Just nu känns det bra!
Jag har donat med jobb och sommarjobb idag, tagit kontakt med min bostadsrättsförening i Kristianstad (Lägenheten ska säljas till våren! Är ni sugna eller vet nån som är - säg till!), bokat klippningstid till fredag och massa massa andra saker.
Nu tar jag kvällen och återgår till Ally McBeal igen. Ville bara ge en liten uppdatering för hur det gått hittills :)
Kram på er!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar