Jag älskar när de poppar upp, det ingerförhoppningar om vad som komma skall, det är bara det att man vet att det är ett tag till innan det är på riktigt.
Denna vintern har varit konstig, man har liksom gått sedan i november och bara väntat på minusgraderna och kylan. Nu är vi inne i mars och jag kan bara minnas en veckas minusgrader och djupsnö.
Inte för att det gör något, förra årets vargavinter gjorde mig nöjd för några år framöver. Men, jag har inte riktigt vågat tro på våren, trots de solskensdagar som omfamnat oss på senaste. Inte förrän idag, när jag såg dessa på min skogspromenad:
Tussilago i massor!
Och inte nog med det, några hundra meter efter så möttes jag av årets första citronfjäril.
Då sprack mitt leende riktigt ordentligt vill jag lova. Jag till och med började följa efter fjärilen dit den flög, bara för att jag ville fortsätta få vara i dess närhet!
Tills en gubbe med hund kom och tittade på mig som om jag var en idiot..
I vilket fall, årets första citronfjäril, det är alltid en stor milstolpe för mig. Ett tecken på att våren verkligen är här. En av årets topp 10, alltid!
Nu har jag slagit mig ner vid matsalsbordet, redo med papper och penna. Nu ska denna fina fjäril ritas av och bli den första av många egentecknade fjärilar att pryda våran vardagsrumsvägg.
Ett litet mission of mine med, för mig, mycket klart syfte. Kreativitet som skapar meditation, en stund i mindfulness och inte minst något vackert att ha på väggarna.
Mitt HC Andersen-motto, som jag även har här som sidotext i bloggen är ju:
Living is not enough, said the butterfly.
One need sunshine, freedom and a little flower.
Amen to that och det är därför jag älskar fjärilar och alltid har gjort!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar