Jag sjukskrev mig idag också. Det kändes lika bra. Hade ju varit onödigt att försöka återhämta sig i två dagar för att gå upp halv 6 den tredje dagen för att jobba bort den lilla energi man lyckats samla på sig.
Så, nu har jag varit i skogen en runda, en potatis kokar på spisen. Den skall snart förtäras tillsammans med lövbiff, vikt och fyllt med bonjourmjukost blandad med färsk basilika och vitlök. Ska bli gott!
När jag var på ICA igår för att handla inför denna galamiddag fastnade min blick på denna färgstarka, vackra uppenbarelse.
Hon är en orkidé med namnet Cambria.
Jag hade inga planer på att köpa nån blomma, än mindre en orkidé, men när jag såg detta underverk, just denna bland många andra "likadana" kunde jag inte sluta titta.
120 kronor senare var hon min och jag älskar henne, hon piggar verkligen upp rummet och har även öppnat möjligheter för fler korall/röda/rosa detaljer i vårt vardagsrum.
Fina blommor gör mig glad.
Angående den mentala biten… Inatt har sömnen inte varit min vän, snarare tvärtom. Mardrömmarna har bytt av varandra och jag fick även äran att vakna, lite småstressad, mellan varje dröm. Tack.
Ärligt talat var dagens första timmar väldigt gråtmilda för mig. Jag släppte inte ut nån vätska, men det var med stor ansträngning.
Jag tänkte på den här staden och vad den gör med mig, vad som håller på att ske inuti och hur det får mig att må.
Jag är rädd, för att det ska bli som i Kristianstad. Att jag ska stänga in mig mer och mer för att jag trivs så illa. Tappa sugen på allt och bara bli jättedeppig och bara göra saker hela tiden för att slippa tänka på ångesten som ständigt bodde i min kropp.
Men sen gick jag ut på en lång skogspromenad, med dagens avsnitt av Fredagspodden med Hannah&Amanda. De pratade om just ångest idag. Och att inte låta folk trycka ner en.
Jag älskar verkligen de tjejerna. De har varit med mig under hela min sjukdomsperiod och när jag känner mig som mest ensam och inte har kraft att träffa människor, så blir de som två bästa vänner att lyssna på. De fnittrar, skrattar, fjantar, pratar allvar, är ärliga och öppna om sina egna problem. Allvarliga som I-lands.
När jag lyssnat klart på deras podd idag så kände jag mig starkare. Jag tänker INTE känna mig liten, svag och ensam. Jag tänker vara mig själv och vara nöjd med det. Jag kan gå fram och prata med främmande människor om jag vill, jag är kapabel till det!
Man behöver inte bli vänner, det kan bara betyda mycket att ha en konversation med någon man inte känner. Eller kanske bara utbyta leenden, ge någon en komplimang eller fråga om man får klappa någons hund!
Jag ringde faktiskt vårdcentralen här också, nästa onsdag ska jag ringa igen och då få en läkartid på eftermiddagen. Så vi kan snacka om hur jag ska fortsätta rehabiliteringen här. Prata om jag ska få gå stresshantering med några andra, 10 veckors kurs, eller om jag ska få en samtalskontakt av något slags, någon som kan hjälpa mig hålla huvudet över ytan.
Jävligt bra initiativ av mig, att jag vågade visa mig svag och vågar tänka att jag inte klarar det här själv!
Så det så.
Ikväll ska Erik och jag på fotboll. Allsvenska hemmapremiären för Elfsborg, mot Häcken. Det ska bli kul.
Vi har även fått vår lampa som vi beställt, en Gränsö Kristallplatfond från Markslöjd. Som jag längtat och så många trisslotter vi köpt (Läs; "Erik köpt") för att vinna pengar att lägga i spara-till-lampa-burken.
Lägger in en bild när vi fått upp den!
Frigiven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar